Korsett i sommar

Kooperativ förskola

Perfekta grönkålschips

Odlingen som djuren tog

Jag känner mig fullständigt besegrad och utmanövrerad av djurlivet här. Kapitulerar nu och låter allt bli som det blir. Vilt och vackert kör vi alltid på. Mina odlingsdrömmar får flaxa i det blå med bruten vinge.

Skördade rädisor.
Rädisa uppäten av myror.

Rädisor

Vi kan börja med de minsta förövarna; myrorna. Jag hade kunnat leva jämsides med dem om det inte vore för att de älskar rädisor lika mycket som jag. De har sedan tidigare befäst sin stad i ena pallkragen. Som den onda människa jag är har jag försökt dränka dem, gräva sönder deras gångar… men det sket de i.

Inhägnad Varmkompost.

Vildsvinen välte varmkomposten fem gånger under vårvintern. Nu är komposten satt i fängelse medan svinen springer fria.

Vildvuxen trädgård.

Vi vandrar vidare genom det höga gräset som inte klippts sedan början av sommaren då gräsklipparen blev lite sjuk och fyllde trädgården med ett effektfullt tjockt täcke av rök. Det har sina för- och nackdelar, beroende på hur man ser det. Somliga har glaset halvtomt, men jag tänker att för bin och andra insikter har vi nu fyllt glaset till brädden av härligt gräs och blomster. Sommarkänslan under fötterna är dessutom maxad med förvuxen gräsmatta. Klart man vill ha! 🙂

Gräs.
Trollslända på grässtrå.

Nu närmar vi oss pallkragarna och jag vill varna känsliga läsare för starka bilder av obehagliga inkräktare och död. Eller så kan vi se det som en uppfriskande kontrast till alla fantastiska odlingsbloggar med prunkande jordbäddar. Här har ni min fula sanning om hur kasst det gått, haha.

Mangold i pallkrage.
Uppäten Mangold.

Mangold

Ser kanske inte så illa ut, men två timmar innan det såg ut så här hade jag ett högt och ståtligt hav av mangold som jag skördade av. Vi har fyra pallkragar på rad som har en uppfällningsbar odlingstunnel monterad. Det går alltså att skydda växterna från t ex harar och rådjur genom att fälla ner denna byggplast-tunnel. Märkte dock att grödorna gärna ville ha sin frihet och sol, så har fällt ner tunneln nattetid och ibland om vi åkt bort. Det har fungerat så fint!

Tunneln har varit uppfälld på dagarna även när vi åkt hemifrån då jag önskat sol/regn på odlingarna. Men så för en vecka sedan hade jag för en gångs skull något inplanerat. Jag skulle iväg och fota nere på ångbåtsbryggan vid vår Strandkullepromenad, var borta två timmar men man och barn var hemma. När jag återvänder är hela mangoldbeståndet glufsat på och bara små fjuttar är kvar. GRÄT! 🙁

Igår var rådjursmamman här med sina två kid. Jag ropade på barnen att komma och titta på hur söta de var. När vi hade åh:at och oj:at över deras gullighet sa jag till barnen ”Så. Nu går vi ut och skrämmer SKITEN ur dem, skrik utav bara fan!!” Och så gjorde vi det och kände stor glädje. När vanliga rådjur utan ungar är på tomten bryr de sig knappt när jag stormar ut som en vilde med fradga runt munnen. Vårt underläge är pinsamt.

Grönkål uppäten av mördarsniglar i pallkrage.

Grönkål

Vem vill ha lite perfekta grönkålschips? Säger ingen alls här hemma längre. Trodde jag var smart men jag var dum, när jag sådde grönkål, åhå.

När vi flyttade hit var jag så himla duktig och gick ut var kväll och slaktade mördarsniglar. Nu har vi två små barn och när kvällsjakten borde stunda vill jag mest blunda… Orkar inte. Har just nu gett upp och känner på något vis att det bannemig är ok att ge upp lite ibland. Tillåt er det emellanåt, det är ganska uppfriskande.

Grönkål i pallkrage.

Nu till det värsta. Det är ok att sluta läsa här.

Tomat "Tiny Tim" med Parkslide.

Tomat ”Tiny Tim”

Ser ni vad det är i mitt tomatbestånd? Ja… Parkslide!!! Denna invasiva mardrömsväxt från helvetet. Vi har ett bestånd som vi börjat försöka bekämpa giftfritt, men det har nu poppat upp i pallkragarna och jag vill på riktigt bara gråta. Att gräva upp det är inte rimligt, det växer in emellan annat och är ett rent helvete att handskas med på så vis. Jag har läst på och läst på och blir inte riktigt klokare. Så många olika bud.

Jag vill verkligen inte använda gift, det går emot hela mitt väsen och allt det jag står för i hjärta och själ. Vad hade ni gjort? Det växer dessutom i ett vattendrag som går bredvid, en liten bäck. Mycket annat växer där med, både träd, björnbärssnår, syren, buskar… och så pallkragarna. Den här växten stryper mig i mina drömmar. 🙁

Mynta

Mynta

Lite längre bort i trädgården blir myntan strypt och jag gör som folk tyvärr ofta gör; tittar bort på något trevligare…

Blommor
Vildvuxen trädgård.
Humla på gul blomma.

Äntligen en kompis!

Katt

Vi har en försvarare! Men hon är lite för tam.

Gurkört
Gurkört

Gurkört

Det som skulle bli mitt kryddland från början men visade sig ogästvänligt för det mesta. Här trivs dock gräslök och gurkört. Älskar gurkörtens ludna uppenbarelse, men kan inte påstå att jag tycker den är något för salladen. Någon som använder sig av gurkört och kan ge tips på hur?

Citronmeliss

Citronmeliss

I rabatterna längs stengången trivs åtminstone mina örter. Citronmelissen jag sådde förra året har blivit enorm, och så även kryddsalvian som jag kunnat ta sticklingar på och plantera ut. Allt blir inte uppätet av andra eller dör, hurra!

Kryddsalvia

Kryddsalvia

Malva

Malva

Ringblommor

Ringblomma

Överst Malva och sedan ringblommor. Förra året fick de vara ifred, men nu så har även dessa blivit ätna på. Tänker att om vi alls ska kunna odla får vi hägna in trädgården. Känns så tråkigt, gillar inte alls tanken på det… men samtidigt vill jag kunna odla och skörda utan att det ska vara en kamp som jag ständigt förlorar. Uh.

Ringblommor och Malva.
Ringblommor och Malva.

Men, det är rätt så vackert ändå. Det här vilda, otämjda precis utanför vår dörr.

Farstutrapp omgärdad av blommor.
Hängmatta i vildvuxen trädgård.

Borde lägga mig här och strunta i allt. Låta skogens djur härja. Förhoppningsvis blir det ett år nästa år också. Ett år med elstängsel…?

Annons

Midsommar med pyntat corona-bord

Hej, ja det känns fulfånigt att skriva den där rubriken om corona-bord. Som om man kör fulknep för att få umgås. Men jag är kär i vårt bord och vårt lilla firande.

Bordet är byggt av en skiva från en enorm kabeltrumma, ca 2,5 meter i diameter. Vi på ena sidan och vår lilla vän-familj på den andra så håller vi avstånd minsann. Bordsytan är slipad, oljad med linolja och sedan vaxad med linoljevax. Tre avsågade trädstammar från fällda träd har blivit bordsben. Det här är ett bord som tåls att dansa på! Såklart jag har testat. 🙂

Jag älskar att pynta och göra fint. Men jag önskar mig inget perfekt, det får vara vint och skevt om det vill. Precis som vi. Allt vi använt för att piffa vårt midsommartält är sådant vi har hemma. Ljuslyktor och drömfångare byter plats från inne till ute. Blomkrukor får flytta från altan till tält, och så vidare. Ofta har man så mycket fint, men det kanske står så nära ens blickfång att man glömmer att det är skönt att se på. Då är det bra att byta plats, byta scen. Då händer det grejer!

I mitthålet står en rejäl gren som är hållare till myslyktor och annat fint. Jag har plockat några knippen kryddsalvia och hängt upp som dekoration och doft.

Gamla gardiner skänker skugga och blir fint. Jag som är i rensartagen och gör mitt bästa för att få ett mindre belamrat hem tackar mig själv för att jag ändå hamstrade dessa gardiner. Bakom den transparanta prickiga syns barnens koja som också fick en dos gardinlängder som väggar.

En fin ölback blir en mycket viktig såpbubblehållare. Små såpbubblor vi hamstrade i fickorna på ett bröllop. Vissa saker är viktiga att spara. Som kärlek och bubblor!

Jag och dottern fixade V.I.P.-area till barn. Även här fick en avklippt gammal gardinlängd göra jobb.

Fallna trädgårdsblommor och en fågel som är tyst.

Jag ordnade en så fin rökelsehållare med kulor av glas. Dagen efter fattades hälften av kulorna och inget av barnen kunde skyllas. Men skatan gick på gatan och skulle låna borr… eller kulor av glas. Vad ska du med kulor av glas? Hittade en kula under bordet. Skatan eller ekorren, det blir rättegång sen.

Knott!

När klockan slår 18:00 vaknar knotten hemma i vår trädgård och de festar utan nåd på våra kroppar, går på riktigt knappt att vara utomhus och absolut inte sitta still. Inför midsommar har vi riggat med rökelse, salvia, mygg-maskin med någon hiskelig gas och hemgjord myggolja från recept av Morotsliv. Vi får se vem som överlever.

Blommande gräslök, stjärnöga, iris.

I en annan tillvaro än den rådande så brukar vi alltid åka på festival under midsommar. Mitt i skogen med dans, ohämmade leenden och sand mellan barfotatår. Till en plats som öppnar mitt hjärta och får mig att känna att jag hör till, för ovanlighetens skull. Hemma är också fint, hemma hör jag till med de allra närmsta som aldrig någonsin får konstlade leenden och ord kastade åt sig som hundben, för att det känns som om man måste.

Hos oss är det mesta lite skevt.

Because… Don’t be perfect, darling! You’re good enough.

Och sen kom ormen förbi! Som ett gott omen. En snok utan ont uppsåt.

Vad drömmer ni om i midsommar? Blir det sju sorters blommor under huvudkudden eller helt andra dröm-förhoppningar? Jag drömmer om att hitta en väg som tar mig framåt i både arbetsliv som privatliv och låter hjärtat köra sportbil på den vägen. Kartan i min hand är trasig och jag har dessutom spillt ut femton koppar kaffe över den. Oläslig och värdelös är den, jag behöver en ny. Var hittar jag en ny karta? Det känns så otroligt svårt.

Men nu ska jag andas och längta ända tills imorgon. Då får jag äta sill i enkelhet och vara mitt alldeles komplicerade jag utan att tänka på saken. Men det bästa av allt är att riddarna runt runda bordet kommer samlas.

Och imorgon ska det pyntas meeeeer! Blommor och blader!

Annons

Strandkullepromenaden i björboholm

Strandkullepromenaden är en fantastisk naturvandring här i Björboholm. Den går runt Björbo Huvde, eller Strandkullen som jag antar de flesta kallar platsen idag. Ett huvud som sträcker sig ut i sjön Mjörn och vakar över sjöfarare och små öar med människor på.

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.

Att ha kamera är att ha hund. Den tar mig med ut, den öppnar upp för konversation med främlingar (mötte dock inte en levande själ under den här lilla vandringen). En kontaktförmedlare mellan mig och verkligheten. Men sedan går jag hem igen och drunknar i fantasier om sagor som bilderna berättar. Ensam men befolkad i mitt huvud.

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.
Karta över Strandkullen i Björboholm.

Längst ut finns ångbåtsbryggan där ångbåten S/S Herbert plockar upp pirater och annat löst folk ett par gånger varje sommar. Har man tur kommer man ända till Alingsås.

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.
Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.
Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.

Bada från bryggan, fika fika och ha det bra! Inte ens en liten termos med en ynka skvätt ledset kaffe hade jag med mig. Jag bara gestaltar fantasier om hur det kunde vara. Här brukar det firas nationaldag varje år. Då är det inte fantasier utan ångbåt och levande musik. Jag har aldrig varit med. I år är det inställt. Men promenera får man och jag föredrar nog det.

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.

Jag har precis satt min ända i styrelsen för den lokala Föreningen Mjörn och tog på mig ansvaret för deras hemsida som var lite skruttig. Känns fint att få göra något för gemenskapen där vi bor och så sticker jag in mina luriga fingrar för att kunna lyfta vad jag själv tycker är viktigt; vår natur! Ville berätta om den här naturpromenaden i bilder och förmedla det till ortsbor och besökare. Lätt att missa, vackert att dö för!

Bilderna jag tog för föreningens räkning finns här: Föreningen Mjörn – Strandkullepromenaden

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.
Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.
Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.

Att gå ensam här med vattnet och träden som sällskap är helande och friande. Till skillnad från hur jag ofta känner med människor så friar naturen mig, låter mig vara vild i sinnet och avslappnad i ansiktet.

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.
Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.
Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.

Det finns bara en väg.

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.

Och en plats.

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.

Jag sitter och funderar över vad som kan tänkas utspela sig på den lilla ön. Där finns en båt förtöjd. Säkert bor där en kvinnlig pirat som hälsar gäster välkomna med en svärdsdans. Klarar du dansen blir det rom och röj tills hon tröttnat och du får gå på plankan hem. Det enda du får med dig hem är luddiga minnen som ingen tror på.

Vad hände dig på ön? 🙂

Strandkullepromenaden i Björboholm. Foto Johanna Ene 2020.

Bor du i Björboholm eller Gråbo med omnejd vill jag flagga för att vår underbara kooperativa förskola har lediga platser till hösten 2020. Det är min rosa bubbla att få ha barnen där! Läs mer på förskolans hemsida: Bjorboholmsforskola.se
Jag har också skrivit ett inlägg om kooperativ förskola här.

Annons

Bokrecension: Paradiset ligger under mammas fötter

Jag lyssnar mest på böcker nu för tiden, då det annars inte finns så mycket utrymme för läsning med småbarn hemma. I bilen, i skogen, på vägen, när tvätten hängs och när väggar målas i färgen sand.

”Paradiset ligger under mammas fötter” av Gina Dirawi är den första boken jag hävdar att man ska lyssna på, inte läsa. Gina själv har läst in den, med alla dialekter, uttal och utrop. Hon slänger in arabiska ord jag inte förstår, men hade hon översatt dem eller förklarat skulle en stor del av bokens känsla gå förlorad. Jag hade inte förstått vilka människorna var, än mindre deras känslor.

Jag har aldrig lyssnat klart på en bok så här fort. Och nu är den slut och det är tomt och jag känner så starkt att jag måste få fortsätta följa med på de här unga kvinnornas resa i livet. De kan inte bara lämna mig nu, där!

Vi får följa två bästa vänner genom skiftet före och efter studenten. Det är naket och nära, rakt på som en käftsmäll. Precis som jag minns att det var när jag var 19. Allt bränns och känns. Skillnaden mellan mig och de här tjejerna är våra bakgrunder och jag inser att det är som att vi befinner oss i två olika bubblor, där jag aldrig fått kliva in i deras och se mig omkring. De är svenskar precis som jag, men kommer från muslimska familjer och talar arabiska.

…egentligen har vi helt olika spelregler.

Jag älskar hur Gina Dirawi förflyttar mig rakt in i deras flickrum och det jag får ta del av känns så sjukt självklart samtidigt som det är annorlunda för mig. Inte känslorna och tankarna de har, men sättet att uttrycka sig och framför allt spelreglerna. Jag får en bild i huvudet av hur vi utåt sett ska verka spela på samma plan, men egentligen har vi helt olika regler att förhålla oss till. Men det säger ju ingen.

Det här är inte bara en bok om ungdomstid och vänskapsrelationer, utan om att ifrågasätta samhället och vår samtid. Gina Dirawi har lyft in viktiga, brännande frågor på ett sätt som det slår gnistor om genom huvudkaraktärerna.

Ett pris så högt att de flesta jag känner inte kan vare sig relatera eller förstå.

Det här är också en bok om att våga ta plats som kvinna i en värld styrd av män, att ifrågasätta traditioner och våga vara sig själv till varje pris. Ett pris så högt att de flesta jag känner inte kan vare sig relatera eller förstå.

Tack Gina Dirawi för att du släpper in oss. Tack för att du öppnar mina ögon. Jag hoppas att det här är startskottet för att göra genren ungdomsböcker så bred som den borde vara.

Och till sist, låt mig få utforska världen en gång till med Mona och Mila. Det känns fattigt nu utan dem i mina öron.

Gina, min jävla husgudinna.

Lyssna här.

Annons

Nu börjar jag odla utomhus

Jag gör saker snabbt och ofta ostrukturerat medan lusten brinner, men jag lär efter misstagen det föder. Alltså är det utvecklande! I år tog jag med ett anteckningsblock och för protokoll över vad jag sår. Vi får se om det där blocket får följa med genom säsongen, eller om det blir bortglömt i skrivbordslådan. Har redan lyckats vattna och skvätta jord över det.

Vi försöker leva efter principen ”man tager vad man haver”, för att projekt inte ska behöva kosta, tanken är ju ändå att vi ska tjäna på att odla själva istället för att köpa från affären.

Vi råkade få ett lass jord av vår granne, som han ville bli av med. Den är ganska klumpig och fylld med extra tillbehör. Men vad gör väl lite stenar och rötter som man kan plocka ur. Det är visserligen ingen såjord, men människor har väl för tusan lyckats odla utan en särskild såjord förr? Nu kör vi och ser vad som ploppar upp!

Dagge Daggelito har flyttat in. Hej, kompis! 😀

Örtagård

Det som de flesta brukar ha till blomsterrabatt, rabatter längs gångar vid entrén, där håller jag på att skapa en örtagård sedan förra året. Nära från köket och det doftar ljuvligt när man sitter vid uteplatsen bredvid. Här odlar jag lavendel, salvia, timjan, citronmeliss och ringblommor. Just nu ser det mest tragiskt ut, får se vad som tar sig och vad jag ska tillföra.

Min timjan har klarat sig fint, funderar på om den borde klippas ned? I bakgrunden ser du gamla tegelpannor som grävts ned som avskiljare mot gräsmattan.

Fjolårets salvia som jag klippt ner rejält. Vet egentligen inte alls vad jag gör, vilket gör allt så sjukt spännande.

Citronmelissen börjar pipa upp från förra året. Då satte jag den från frö direkt på friland och den hann aldrig växa till sig för någon direkt skörd. Kom igen nu!

Myntan sitter i fängelse i stor kruka sedan förra året. Den här ska man inte släppa lös, för då har man en våldsam jäkel som tar över trädgården.

I en bergsskreva har jag kastat ner först grus (dränering) och sedan jord. Inte mycket trivs här, men gräslöken gör. Så här mycket har den redan växt i år. Tänkte fylla hela skrevan med gräslök och låta en del gå i blom. Humlor och bin älskar deras blommor. <3

I pallkragarna

Vi har satt dubbla pallkragar rätt på backen, fyllt med gammalt växtmaterial i botten som ändå ska komposteras, sedan jord. Det var två gamla pallkragar sedan tidigare år, vi återanvände den jorden men upptäckte ett helt myrsamhälle. Läste att man ska luckra jorden så att gångarna förstörs och sedan vattna rejält och länge. Då ska de flytta. Om de inte gör det ringer jag hyresvärden för pallkragarna och talar om att de fan inte betalt hyran på ett år. Myrjävlar.

Min man har byggt en träram av det som fanns hemma och fäst vp-rör i bågar. Någonstans har vi överbliven byggplast som det hela ska täckas med. (Tanken är att jag ska vara ute och leta reda på var vi lagt den nu, men eftersom det är roligare att skriva och redigera bilder så är det säkert någon annan som hittar den…) På ena sidan är ramen fäst med gångjärn, så hela faderullan går att lyfta. Vi testar detta och utvärderar.

Första året hade vi en mindre, liknande lösning fast med nät som du har över fruktodlingar. Nätet trasslade sig, repades sönder och gjorde mig vansinnig. Förra året hade vi träramar med hönsnät (se bild ovan), hela ramen gick att lyfta som ett lock. Det funkade jättebra, men blev lite lågt i tak för vissa växter.

Skydd mot djur

Vi måste täcka våra odlingar, här finns älgar, rådjur, harar och vildsvin som gärna tar för sig och knappast är rädda. Vildsvinen har vält våran varmkompost fem gånger under senvintern, nu har vi fått lägga stora stockar runt som staket. Det enda som hittills klarat sig bra är kryddväxterna.

Här ser vi då en förklarande bild på frösådd av salladslök, rädisor, ruccola och sallat. Det är så långt jag har kommit. I de övriga pallkragarna tänkte jag mig morötter, grönkål, mangold och zucchini om jag törs.

Bästa rådet för att komma igång med odlingar: Bara gör! Det är verkligen inte så himla märkvärdigt. Oftast tror vi att det behövs ditten och datten, kunskap som ur en djup brunn och magiska fingrar. Ingen dör om det blir fel, såvida du inte råkat odla giftsvampar av misstag då. Men oddsen för det är väl rätt låga så kör bara kör!

Många tips och okomplicerad kunskap har jag fått tack vare Skillnadens Trädgård. <3

Överdimensionerade vinglösa bin har flyttat in i trädgården.

Konservburkar + färg för utomhus + hammare och spik för att göra hål + snöre.

Om jag får feeling får de vingar. Känns fint att ha den makten.

Gödsel och näring

När det är dags att tillföra extra näring kommer jag sno pottan när lillan kissat och göra guldvatten. Alltså kissvatten. Det är gratis och perfekt att vattna med. 1 del kiss + 10 delar vatten.

Vi gödslar de här två med näring varje dag och hej vad det går! Samma princip med trädgårdsodlingen. 🙂

Sedan försöker jag täckodla så mycket jag kan, alltså täcka mellan plantorna med växtmaterial så som gräsklipp och vissna löv. Det ger både näring och förhindrar att ogräs får fäste. Plus gratis!

Sista och kraftigaste gödslingen är brunnen hönsskit jag fått av en annan granne. Det är riktigt starkt så den måste blandas upp ordentligt. Hört det är perfekt till potatisodling. Får se om jag lyckas fräsa upp vår mossgräsmatta så jag kan odla på friland.

Just det, kikade i vår ena varmkompost för matavfall som stått sedan förra sommaren. Körde ner plastborren och drog upp… luktade… bajs! Jag har ingen erfarenhet av att tömma en varmkompost eller veta när det är ”klart”. Det kryllade av liv där nere, vilket känns positivt. Men konsistensen, färgerna och lukten var som från någon vars avföringen inte är helt ok.

Tips kring detta? Det är varianten du måste öppna hela sidostycket för att få ut innehållet, så vill gärna att allt ska vara redo för att användas i odlingarna innan jag öppnar Pandoras ask.

Förra året såg trädgården ut lite så här, hoppas på ännu mer prunk i år. 🙂

Dagens soundtrack: Motorsågar som avverkar träd på tomten bredvid. Hatar det här soundtracket så mycket. Vill gå dit och krama träd, men är i detta läget för väluppfostrad.

Annons

Genom domarringen till ramslök och pesto

Jag och mamma vandrade härom dagen genom en kylig vår, på väg för att plocka ramslök. Vi tog vägen genom domarringen och jag känner så starkt historiens viskningar på sådana platser. Dessa stenar som med sin stilla tystnad är sprängfyllda med de energier som händelserna på platsen avgett.

Jag önskar mig en stor mittsten, en ädelsten i fickan och en resa genom tid och rum. Precis som i Outlander. Det finns en del inuti mig som brinner starkt och talar om att jag inte är riktigt ämnad för tiden jag lever i. Det skaver och vrider sig i själen av det titt som tätt.

Genom vitsipporna leder en stig ut ur domarringen. Jag ville följa den, gå vilse. Jag vet att den leder bakåt i tiden, men mamma tror inte på magi och vi fikade med en av stenarna som bord istället. Att vara med mamma så här är magi på ett annat sätt. Våra samtal på tu man hand.

Jag glömde ta med en extra mugg till kaffet! Smörgåsburk går också att dricka ur. 🙂
Sedan vandrar vi vidare i våren.

Mellan vitsipporna skymtar blad av liljekonvalj. De liknar ramslök men är giftiga. Liljekonvaljens blad kommer ofta i par eller fler och har lite kraftigare blad. Ramslök växer om enskilda blad och du kan bland ramslöken känna en svag doft av vitlök.

Jag smekte den mjuka mossan och funderade över vems händer som en gång lagt dem på plats här.

Vitsippor spricker ut som små drömmar om pånyttfödelse och en kommande sommar.

Så kom vi fram till skatten! Ramslök och kirskål, även den senare ätlig. Jag hade aldrig smakat någon av dem förut. Ramslöken smakar som vitlöksinspirerad gräslök i trevligare format! Kirskålen smakade någon form av grönt, ingenting jag kommer äta om inte nöden kräver det.

De växte under lövträden där vitsipporna också trivdes. Bredvid en liten väg så de har sköljts noga här hemma. Ramslök är fridlyst på vissa platser i landet, tänk på det innan ni plockar. Dessa är plockade strax väster om Göteborg. Tänk också på hur fantastiskt det är med allemansrätten vi har här i Sverige, att kunna gå ut i vår natur och plocka ur moder jords skafferi. Det ska vi värna om och skatta oss lyckliga över.

Hemkommen med finaste fångsten! Min man använde genast ett knippe till middagen; torsk i ugn med en blandning av bacon, morötter, ramslök och creme fraiche över och så ett gäng blad hackades ner i salladen.

Idag gjorde jag min egen variant av ramslökspesto baserat på vad som fanns i skafferiet. Ett vilt första försök, aldrig gjort någon pesto förr.

Enkel ramslökspesot

Mina ingredienser:

  • Ramslök
  • Olivolja (Eller den olja du har hemma)
  • Cashewnötter (andra nötter går lika bra)
  • Salt

Gör så här:

Mixa allt! Efter behag!

När peston stått en stund i kylen stelnar den lite. Häll på lite olja och rör runt när du tar ut den för servering.

Passar till:

Pasta, köttbullar…. (Det jag hunnit testa.)

Jag visste inga mått. Började med ramslöken och fyllde på efter hand. Sedan öste jag ner övriga ingredienser tills det smakade så gott som jag trodde det möjligtvis kunde smaka.

Och LÄGG AV så gott det blev! Jag skojar inte när jag säger att jag började skratta av förvåning och förtjusning när jag smakade. Går att äta med sked tills allt är slut, inga problem!

Två små burkar blev det. Den här får bo i frysen. Nu är längtan över att gå vilse i naturen och plocka ramslök starkare än någonsin. Vill hitta fler ställen nu bums genast! Någon som vill visa mig sitt hemliga ramslöksställe någonstans i Lerums eller Alingsås kommun? 🙂

Annons

Den lömska påskharen

Hos oss lurar den lömska påskharen i fjolårets vissnade växtlighet.

Vi tror att den i sin hariga rädsla skuttar bort så kvickt att påskäggen tappas, men så är det inte. Påskharen är en slug en, som placerar ut ägg med det människan inte kan säga nej till; sötsaker. Sedan är det upp till oss att söka reda på äggen, och i denna jakt är alla knep tillåtna.

Jakten blir ofta hård och hetsig, ingen vill bli utan och alla vill ha allt. Varje år utkämpar vi en blodig strid om vinsten av påskäggen. Barnen hetsas mot varandra medan de vuxna kör fulspel och utnyttjar barnens inbördeskrig.

Någon tror sig ha hittat ett ägg, det visar sig vara en möglig morot. En hälsning från haren men pappa får skulden. Vem tror på påskharen när pappa precis sa att det blir morotssoppa till middag. I förbittring fortsätter striden.

I en rhododendronbuske sitter mamma och ingen ser. Hon är kladdig och brun runt munnen och runt henne ligger påskäggshalvor och glittrande papper från för många chokladägg. Resten av familjen har nu noterat aktiviteten i busken och långsamt så långsamt smyger de närmre från varsina håll. De ser tomma påskägg, de ser rött.

Med ursinniga vrål kastar de sig över henne, nu ska hon få, mamman med chokladen i magen!

I snåren strax intill sitter påskharen och tittar med sina tomma svarta ögon. Den flinar ljudlöst och hastar vidare till nästa trygga trädgård där ännu glada barnskratt och föräldrars muntra tillrop hörs.

Far och flyg!

Ända in i baljan.

I den något sånär verkliga världen får våra barn på 2,5 och 4 år det här i sina påskägg. I efterhand var tanken med äggen i ren choklad god, men de var stenhårda och inte ett dugg lämpliga för små barn. Man lär så länge man testar sig fram i livet. 🙂

Annons

Istället för fjädrar i påskriset

Mannen har gömt påskpyntet riktigt bra i år, han har nog missat att det bara är äggen man ska gömma. Så, inget påskpynt och idag finns tiden, vad gör vi? Jag vill inte alls åka till någon affär för att handla nytt, vill inte alls använda fjädrar heller.

Istället för påskfjädrar.

”Hej lilla fågel, får jag rycka dina fjädrar, färga dem grälla och pynta min fåfänga trädgård med dem?”

Nej, det vill jag inte få. Det hade känts ok med tappade fjädrar från höns som har det bra, färga dem själv och få jobba lite för den där tjusiga pyntningen. Funderar över hur mycket vår utsmyckning ska få kosta andra levande varelser…

Fjädrarna i affären har jag ärligt aldrig haft koll på var de kommer ifrån. Nu finns det fake-fjädrar, men då är de oftast i ett plastmaterial som släpper mikropartiklar ut i naturen. Svårt att göra rätt om det ska köpas känner jag. Kände att det var på tiden att jag skaffar mig lite koll och ser över mina pynt-vanor!

Utmanade mig själv idag till att komma på ett alternativ som varken skulle kosta eller tvinga mig ur hemmet. Tyllen jag använt är knappast av naturmaterial, men det fanns redan här hemma och sitter där det sitter tills jag plockar ner dem. Inte lika mycket bös som av fjädrar i plast.

Så, man tager vad man haver och då blev det:

En sax och gamalt tyll som samlat damm i lagom många år.

En avbitartång och ståltråd som köptes för smyckestillverkning som aldrig blev av. Fint att man har ambitioner ändå, haha.

Tuffsa ihop tyllen, knipsa en ståltråd och snurra runt änden. Lämna lagom bit ståltråd för att fästa med.

Idag var det strikt arbetsfördelning; jag skötte tillverkning och barnen assisterade mig i dekorerandet av buskar och träd. För ibland är stunden i hammocken med något för händerna det som räddar upp. Lite för varm plötslig vårsol, svettiga fötter i kängor och glada barnskrik på en helt annan sida av huset.

Sedan strålar vi samman.

Vi pyntade trädet nedanför uppfarten, där människor promenerar förbi. Färg och fint till alla!

Känns extra viktigt att sätta färg på sin omgivning nu, där andra också kan ta del av det och glädjas.

Jättelätt pyssel och jag tror det går bra med vilket färgglatt tyg som helst, bara det inte blir alltför tungt och ledset om regnet faller. Saknar man ståltråd funkar snöre såklart. Eller varför inte silvertejp! 😀

Inomhus kan liknande fjäderimitationer göras av t ex silkespapper, kolapapper eller vad man nu hittar i påsen som ska till återvinningen. Måla med färg, klipp och ruffsa.

Vad ersätter du påskfjädrar med, eller har du tips på annat enkelt påspyntspyssel?

Annons

Vi gör magiska trollstavar

För det är såklart vad som behövs nu, lite magi och starka önskninar. För det i sig skapar kraft. Tillverka vapen med sina barn skapar gemenskap. Eh. 🙂

Det är mycket skaparverkstad med små medel i vårt hem. Med barnen återupptäcker jag magin i små simpla ting som silvriga kolapapper, gamla påskfjädrar och förrförra veckans återanvända pysseltillbehör. Inget är heligt, allt går att riva upp och återskapa. Strö på lite glitter och det är mer magiskt än Labero.

Vårt vapenförråd. Hur ser ditt ut?

2,5 år, beväpnad och redo. Känner att uppfostran går bra nu.

Detta behöver du:

Pinnar från skogen, låda med blandat pyssel med allt från Panduro till skräpet i mina fickor och en flaska trälim på det så blir det trollstavar i dussintal. Släng ut den gamla älgstudsaren ur vapenskåpet, det är nya tider nu.

Den här varianten kommer med säkerhetslina så att du kan fästa den i jackärmen. Det är såklart annars lätt att tappa staven om du faller i stridens hetta. Sådana risker spelar vi inte med i Eneland!

Jag drog igång trollstavsverkstaden mest för att jag ville göra en egen. Så gör ju vi föräldrar fast vi sällan erkänner det! Kom igen… visst? På samma sätt som jag försökte leja bort pepparkaksbaket i julas… 😉

För det mesta pysslar barnen själva, jag har svårt att få ro att sätta mig. Ska jag pyssla måste det vara något som jag verkligen vill göra. Ja, som en trollstav! Det är fantasivärlden i mitt huvud som vill ut.

Jag har ärvt en sjuhelsikes mängd broderitråd av min fina farmor som fick binda in magin i staven. Ett par eld-fjädrar och lite mörk magi-glitter. Tycker mycket om den.

Känn kraften! Älskar kraften som uppstår när vi skapar tillsammans. Sedan gick vi ut i krig i trädgården. Tillsammans besegrade vi orcher och troll. För att vi kan!

🙂

Dagens soundtrack: Dén Ene som jag ska dansa till prick nu!

Annons

Den duktiga flickan och skulden

Vi lever i våra rum, i trädgården och tillsammans. Jag lever i vårsolen och i köket. Jag övar mig på att baka bröd och vårda små plantor, både människoplantor och växtliga sådana. För det finns tid nu.

Förkultivering av persilja och tomat av sorten Tiny Tim.

Jag har svårt att kasta ankare i verkligheten, vi är isolerade i vårt hem så länge något barn har kvar sina förkylningssymptom. Jag känner frid, för första gången på länge. Frid i att ha tid med mina barn, ha tid att pröva brödbak och tid att misslyckas.

Granatäpple i korg. Böcker i korg.

Men så måste jag koppla upp mig mot verkligheten och jag känner skuld. Skuld över att jag är hemma med mina barn istället för att vara på jobbet. Tänk att jag känner skuld över något jag inte kan påverka, visst är det vansinne. Men visst är vi många som upplever det. Vi som fostrats till duktiga flickor. När du jobbar, känn skuld över att dina barn är länge på förskolan, och när du inte kan jobba så känns skuld över ditt bristande bidrag till kollegor och företag!

Staty av apa.

Det är snett.

Gullranka och staffli.
Gullranka och staffli.

Att känna skuld för att man är lycklig över påtvingad tid med sina barn. Min familj, de jag kastar allt ur vägen för.

Sticklingar av gullranka och Dr Westerlund.
Gammaldags hushållsvåg.

Jag måste våga säga att jag njuter av att leva här i köket, just nu. En påtvingad stillhet. Tack? Jo, tack! Som guld i en ask under en tid då allt är ovisst. Samla på dig det lilla guldet, lägg det i tryggt förvar.

Plåtlåda

Jag försöker odla min självkänsla, vårda den på samma sätt som jag vårdar mina barn. För om jag gör det kommer jag bli fri från den förbannade skulden. Vi är alla en del av det här nu. Det får inte vara förbjudet att känna att man för stunden fått något fint.

Basilika
Basilika

Nu kan helt andra värden få växa, och det är vackert.

Kvällens soundtrack: Agnes Obel

Annons