Jag sprang fast det inte var meningen

Jag skyndade ut i mörkret efter barnens läggning. Få lite frihet utomhus, en promenad med en bok i öronen. Antingen vandrar jag genom skogen, eller på den gamla banvallen längs med sjön. Fina alternativ.

Natt, lyktstolpe.

Famlade i mörkret genom den korta terrängen mellan vårt hus och väg. Klar, kylig luft med en becksvart stjärnhimmel ovanför. Jag ville stanna och bara stirra upp på den, men plötsligt sprang jag. Jag blev förvånad själv, benen bara började springa för att de så gärna ville?

Natt, väg med lyktstolpar.

Innan jag fick barn sprang jag regelbundet. Sedan kom två graviditeter med foglossning och bäckenbottensmärta som hängt i tills jag börjat ignorera den. Testade att springa en gång innan jag blev gravid med lilla livet nr 2. Det var en dum idé som jag fick sota för i dagarna tre, kanske mer. Sedan dess har jag hållit mig till promenader, träningscykel inomhus och lite yoga.

Natt, växtlighet.
Natt, växtlighet.

Så i förrgår var det bara en promenad jag tänkte ta, men fann mig springandes. Det kändes verkligen som om det var kroppen och själen som planerat en hemllig kupp, lurat mig ut men istället för gång satte mig i språng. Haha.

Fångad av mörkret.

Ibland känns det klokt att bara lyssna på kroppen och hänga med. Så gjorde jag när vårt andra barn föddes, allt gick så mycket lättare då. Krävdes en del för att jag skulle komma till den punkten dock. Ge efter, släppa taget om kontrollen, lita på sig själv. (Den som är nyfiken kan läsa om min kick-ass förlossning här.)

Natt, växtlighet och lyktstolpe.

Jag joggade i lugnt tempo 1,4 km. Tänkte att jag springer så länge det känns bra, inte mer. Avbröt så fort det började göra lite ont, vände och promenerade hem. När jag skriver detta funderade jag över sträckan, tänkte först att det kanske var en halv kilometer. Kollade upp på Google Maps och blev riktigt förvånad över den faktiska distansen. Inte för att det är långt, men det var långt längre än jag förväntat av mig själv. Heja mig!

Natt, växter i rabatt.

När jag kom hem såg jag upp mot stjärnhimlen och var fortfarande förvånad, men så himla nöjd. Nu sitter jag här med världens träningsvärk i ljumskarna, vet inte riktigt om det är ok värk eller inte men oavsett så är jag här nu med en känsla av tillfredsställelse jag inte känt på länge!

Go with the flow, jag förstår lite mer av vad det kan vara att lyssna inåt och släppa kontrollen.

Natt, dekoration utomhus i kruka.

Oförberedd löparutrustning: Vardagliga promenadskor (föredrar riktiga springskor för kroppens skull), tunna kalla haremsbyxor, fulsköna tröjor, ulltröja, fin favorithalsduk och fodrad bomullsjacka.

I hörlurarna under löpturen: Klubben av Matilda Gustavsson

Annons

Hållbar present till 6-åring

Jag tycker mest det är tråkigt och lite olustigt att köpa presenter till barn idag. De flesta har allt och lite till. Presenter öppnas i hast och läggs på en hög vid sidan om. Vad är poängen? Det är roligt att ge, men jag tror jag får tänka om.

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask. Foto Johanna Ene 2020.

Äldsta barnet är fyra och det blir en del barnkalas under året.

Nu är det dags för ena kusinens kalas, vad vill en 6-åring ha i present egentligen? Min 4-åring blev mäkta besviken när hon inte fick en Elsa-robot i julklapp (Elsa från filmen Frost). Hon förstod inte, tomten kunde ju tillverka allt i sin leksaksfabrik? Förklara det för någon som ser tomten som en gud. Men lådan med fyra stycken pussel med Frost har pusslats flera gånger i veckan sedan julafton. Vet inte vad en Elsa-robot skulle kosta… men knappast 69 kr på Clas Ohlson!

En praktisk ask med för-älskade ting.

Jag tror inte jag har lyckats pricka rätt många gånger till kusinen, det här året har jag bestämt mig för att köra min stil istället för att försöka härma det de redan omger sig med. Nu kör vi udda ting från second hand!

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask. Foto Johanna Ene 2020.

Att få presenter ska vara lite magiskt. Antingen något man önskat sig under tusen drömmar, eller något oväntat man aldrig tänkt på.

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask.

Det är fint att minska konsumtionen. För allt det där med miljön och plånboken. Och så blir det mycket roligare att hitta på själv, vara klurig och uppfinningsrik. Vad kan man ha till paketomslag? Vad kan man stoppa i paketet som inte redan finns på hyllorna i leksaksaffären?

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask. Foto Johanna Ene 2020.

Jag hittade den bästa sortens inslagning på loppis; en vacker ask! Inget överblivet skräp och jag slipper svära över hur värdelös jag är på att slå in paket.

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask. Foto Johanna Ene 2020.

I lådan gömmer sig glittriga skatter. En spegeldosa, en paljettprydd fjäril som är både brosch och hårklämma och ett halsband med en svart fjäril av hundra små pärlor.

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask. Foto Johanna Ene 2020.

En tröja och ett litet armband som krona på verket.

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask. Foto Johanna Ene 2020.

Alla ting köpta second hand, förutom spegeldosan som är en gammal puderdosa jag gjort rent, målat och puffat glitter på. Tror det landade på 70 kronor allt som allt. Gillas inte presenten så är det inte hela världen. Tröjan går visserligen inte att byta, men då medföljer gåvan att få ge den vidare till en vän. 😉

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask. Foto Johanna Ene 2020.

Jag minns inte vad jag ville ha när jag var fem. My Little Pony antagligen. Fick en svart robot som gick och blinkade med olika lampor runt den åldern, den var magisk! En stund säkert. Jag minns också att jag ibland fick presenter jag inte riktigt gillade, för att de var annorlunda. Men just de gåvorna återupptäckte jag ofta vid ett senare tillfälle då de blev favoriter, och hängde med länge!

Present till 5-åring, second hand, fynd. Tröja, smycken, ask. Foto Johanna Ene 2020.

En spegeldosa är bra att ha om man vill tjuvkika genom dörrposter, eller spana på någon bakom sig. En perfekt gömma för de där små skatterna som annars kommer bort, som kattguld och lyckoslantar.

Vad ger du för presenter till barn som kommer med en tanke om hållbarhet, ekonomi och minskad konsumtion? Jag vill ha många kluriga, annorlunda tips! 🙂

Dagens bloggtips i ämnet: Knivlisa – Otroligt bra presenttips till barnkalas

Annons

Prestationsångest

Jag vill den här bloggen så barnsligt mycket. Vill uttrycka mig utan ramar och nisch, vara fri och djärv. Men i hela den grejen föds en prestationsångest som är som en hungrig varg som slukar alla idéer och modiga uttryck.

Barn målar en tavla. Foto Johanna Ene 2019.

Jag är en varannan-dags-person av känslor. Varannan dag är jag en oövervinnerlig härskarinna över den värld jag skapar. Dagen därpå hukar jag över andras kreativa flöden och sopar bort mitt eget som damm in i hörnen. Vänder mig mot mig själv och förbannar mig. Sedan börjar den där känslocirkusen om igen. Jag har lärt mig att för det mesta älska mina känslor och den tornado jag får rida med i, för det är skapande. Det svåra är dock att hinna skapa under virveln som oövervinnerlig härskarinna.

Det är något jag ska bemästra.

Du vet attraktionslagen…. jag har haft lite ångest över att jag inte uppdaterar här så ofta som själen egentligen vill. Så nu äntligen satte jag mig och tänkte skriva om prestationsångesten, förlösande kanske. Loggar in och möts av en ny kommentar, en otroligt positiv sådan från någon som berömde mitt skrivande och ville återkomma för att läsa mer. Det var bekräftelsen på att jag har här att göra, att jag ska fortsätta bygga min värld här. Tack!

Barn målar en tavla. Foto Johanna Ene 2019.

Hur motar jag prestationsångesten i grind? Hur gör du?

Det är ju märkligt, jag driver en annan yrkesrelaterad blogg sedan många år som nu har många följare, när jag skapar innehåll till den har jag ytterst sällan prestationsångest eller några extrema krav på mig själv. Jag hade det en period då läsarskaran plötsligt växte snabbt. Men jag och den bloggen har hängt så länge nu, antar att vi är som gamla polare som slänger käft och garvar åt det sen. Vi vet var vi har varandra nu, vad vi kan förvänta oss och vart vi strävar.

Allt är sårbart i början. Och i en yrkes-nischad blogg kan jag alltid ta på mig min skyddande kostym av arbetskläder. Här är det bara jag och mitt huvud. Befriande och svårt.

Barn målar en tavla. Foto Johanna Ene 2019.

Bilderna föreställer min dotter, 4, som målar fritt. Redan som sjuåring hade jag enorma krav på mig själv vad gäller prestation, kunde riva sönder en teckning om någon sa att den var fin när jag själv inte ansåg att den levde upp till mina förväntningar. Jag vet inte var det kom ifrån, knappast från mina föräldrar. Kanske är det helt enkelt ett personlighetsdrag. När min dotter målar eller skapar annat kreativt lägger jag mig inte i, hon får härja obehindrat och utan pekpinnar.

Kvällens soundtrack: Total tystnad.

Annons

Fotograf i underlandet

-I samarbete med MytOmSydd-

Återigen blev jag kallad till Smålands djupa skogar, nu i form av fotograf. Tacksam för det, skrattade rått åt de tunnklädda modellerna som fick lyda mina order i den nollgradiga skogen med årets första snöflingor som sällskap. Själv kunde jag gotta mig i dubbla raggsockar och mössa.

Ärligt talat så skrattade jag inte, jag gjorde faktiskt mitt yttersta för att vara världens snabbaste fotograf och skrek galna instruktioner från stegen jag vinglade på med kameran. Det var sannerligen en utmaning och i brådrasket blev skärpan i somliga bilder helt klart lidande.

Jag och Julias man Kristoffer riggade ljus, rökmaskiner och teparty i skogen medan Julia och hennes modeller gjorde sig redo. Julia är det närmsta en syster jag har och hon driver företaget MytOmSydd som designar och skapar historisk dräkt. Man kan säga att jag är hennes glada och frivilliga slav! Sist var det jag som var modell, skrev om det här.

Att jobba med rökmaskin var nytt för oss alla. Min utmaning var att hitta skärpa genom röken, vilket inte var lätt. Kristoffers utmaning var att styra röken medan jag skrek ”Mer rök mer rök!” ”NEEEEJ inte DÄÄÄÄR” ”FÖR mycket rök!” ”Kan du få all rök snyggt bakom dem istället?!” medan vinden bytte håll och Kristoffer viftade med en bricka för glatta livet. Man måste ha kreativa utmaningar.

Nästa utmaning var efterarbetet tillsammans på distans. Mitt uppdrag var som fotograf och att skapa den bildupplevelse Julia eftersträvade. Hon beskrev sin vision och tanke som jag tolkade och redigerade ett par exempelbilder utefter. Tur att vi är vana att jobba ihop och har ungefär samma visuella uppfattning i tankevärlden. Julia tittade på bilderna och sa vilken som gick åt rätt håll.

Det enklaste är ju om man kan ha telefonmöte då båda sitter vid sin dator, men eftersom Julia bor mitt i skogen är deras Internetuppkoppling…. lite rolig ibland. Det är inte alltid hon kan sitta vid datorn och ha ett fungerande telefonsamtal, utan måste då klättra upp för trappan till loftet. Så det blev mycket skriftliga instruktioner och många exempelbilder.

Att någon bor avsides, i nästan radioskugga, tycker inte jag är ett problem. Det gäller att kommunicera på de sätt som finns tillgängliga tills det att visionen är uppfylld. Inget är avslutat innan vi båda är nöjda.

Så till slut… får vi följa med in i den råa mörka skogen…

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene
Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Till ett teparty med spännande cup cakes.

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Och spännande gäster! Men är vi verkligen välkomna till detta besynnerliga sällskap, eller är det endast för de mest galna?

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Vi är alla galna här… alla de bästa är!

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Får det lov att smaka? Om du törs…

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Endast hembakat. Endast hemliga ingredienser.

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene
Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Ät det som bjuds, håll hårt i din hatt!

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Genom ett spratt kommer receptet fram.

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Galna sällskap i skogen, vänner och hemliga ingredienser…. det skålar vi för!

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene
Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene
Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Alltid koppen full. Alltid.

Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene
Tre dräkter bestående av hatt, korsett, underkläder och underdelar designade och skapade av Julia Elstring Högberg för Mytomsydd 2019. Foto Johanna Ene

Syftet med de här bilderna var att göra reklam för de korsettkurser Julia anordnar och håller i. Samtliga korsetter på bilderna är skapade av henne och även övrig dräkt, inklusive hattar. Vill du läsa mer om dräkterna finns det på MytOmSydds hemsida här. Där finns också mer högupplösta bilder i hennes portfolio om du vill se tydligare bild på dräkterna.

Att inspiration har tagits från Alice i Underlandet är det väl ingen som missat. <3

Reklam för korsettkurs med MytOmSydd.se

Dräkt och idé: Julia Elstring Högberg, Mytomsydd
Foto: 
Johanna Ene
Modeller: Rebecca Høiseth, Julia Elstring Högberg, Petra Kronvall

Bild för länk till Mytomsydd.se.
Annons

Fattigmanssoppa

Det höstvinterruskar, både ute och i min plånbok. Under utgifternas prime time december lever vi på en inkomst. Jag ser det inte som ett problem, snarare som en god utmaning som kan vara nyttig att känna på för att veta vad man klarar. Givetvis kan jag känna oro ändå. Inte över december, men över en just nu oviss framtid.

I kylskåpet skralt. Jag stänger det och middagsmats-funderar. Byter blick och öppnar igen. Nu finns det ju fullt av mat; potatis, morot och kål! Att vara mat-magiker ligger inte naturligt för mig, men idag har vi så fantastiska hjälpmedel så det blir lätt att koka soppa på en spik. Jag Googlar helt enkelt ”potatis morötter kål” och får fram ”kålsoppa”.

En enkel klassisk rätt på det som man förmodligen hittade i skafferiet en senhöst i Sverige förr i tiden. Billiga råvaror som odlas här och kan vinterförvaras.

Här är recept på kålsoppa:

För ca 4 personer behövs:

ca 500 g vitkål
2 morötter
2 potatisar
1/2 gul lök
1 msk smör el valfri olja
2 tsk sirap
10 kryddpepparkorn
1-2 lagerblad
15 dl grönsaksbuljong
Ev salt och peppar

Gör så här:

Ansa och skär kålen i ca 2 cm stora bitar. Skala och tärna morötter, potatis och lök.
Bryn kål och lök i en kastrull med smör/olja tills det fått lite färg.
Ringla över sirap och bryn med ca 1 min.
Tillsätt övriga ingredienser.
Låt koka sakta 30 min.

Variationer: Byt ut buljongen till höns/köttbuljong och ha några skedar köttfärs eller frikadeller i.

Ska matlagningen gå fort så förbered potatis, morötter och kål dagen före och lägg allt i en skål med kallt vatten i kylen. Då håller det sig fräscht.

Soppan lagar sig själv på spisen och jag går ut i frosten en stund. Det luktar kål kring huset, med andra ord det luktar fis!

Vi sätter oss till bords och hela upplevelsen av soppan med doften, smaken är en resa tillbaka i tiden till farmor och mormors kök. Aha! Det är ju det här jag försökt efterapa men aldrig fått till. För inget är som att äta maten och sitta vid borden jag satt vid som barn. Mina egna barn håller inte med, kålsoppan är ett äkta bottennapp.

Tidigare har jag försökt göra farmors grönsakssoppa. Frågat henne flera gånger om exakt recept men i hennes generation är det sällan recept utan ”på en höft” och ”som man tycker” vilket gör mig galen. Men nu förstår jag att jag tidigare missat kryddpepparkorn och lagerblad.

Spartanskt, oansenligt och gott.

Önskar du något tjusigare men ändå enkelt så bjud på Juliansk Fisksoppa!

Annons

Den lilla lyckan

Jag ligger rätt på golvet. Svettig efter ett zumbapass i ensamhet som jag log och skrattade mig igenom.

Jag gör yoga som stretch och nedvarvning. Musklerna är stela, kroppen långt ifrån smidig. Det är skönt att inte bry sig om det. Altandörren står på vid gavel så att byarna av höstvind kan storma in. I en vridning tittar jag ut mot den jämngrå världen och lyssnar på fåglarna. Det gör lagom ont från muskelfästena och golvet är för hårt men just här och prick nu känner jag mig lycklig.

Egentligen borde livet kännas motigt nu, jag har precis tvingats lämna ett älskat yrke, hälsan har stretat emot och ekonomin fått sig en törn. Men jag känner en sådan ren glädje för hela nuet.

På golvet i en obekväm vridning. Kroppen full av lyckorus och höstvinden som sveper in och tar mig med till det som är viktigare än jobb och pengar.

Det var längesedan jag kände så här.

Jag är tacksam mot mig själv för att jag verkligen lyssnade på min kropp det här året. Tacksam för att jag för en gångs skull släppte hårdheten gentemot mig själv och tillät mig vara sjukskriven. Utan mental bestraffning.

I våras slutade jag träna för att andningen blev svår. Slutade med mycket för att orka fortsätta jobba. Nu kom domen; arbetsrelaterad allergisk astma. Först sjukskrivning, sedan avslutad anställning och ett farväl till det yrkesliv jag valt och älskat. Tandsköterska och stolt, för alltid.

Men, friheten i att kunna dra luft djupt ner i lungorna och släppa ut den i en kraftig puff. Friheten i att kunna andas! Det är lycka. <3

Annons

Flykt till sagovärlden

Den här bloggens livsstart genomsyras av flykt märker jag. Antar att det speglar hur den här hösten känns och ur ett behov. Jag fick lära mig för längesedan att flykt är något negativt, något som måste stävjas och undvikas. Det håller jag inte med om idag, det finns många olika slags flykter och ibland är de nödvändiga och till och med tror jag de kan vara läkande.

Somliga, som Wonder Woman, tar på sig en superhjältedräkt och får krafter utöver det vanliga. Jag tar på mig en sagodräkt och känner både kraft och helande. Att få fly till en annan värld en stund, vara någon annan och gå utanför min annars kanske snäva vardagliga fyrkant av verklighet.

Jag älskar maskerad, har alltid gjort. Att få förvandla mig själv är förknippat med förundran och magi, något klickar inuti och släpper lös det där kraftdjuret vi alla bär på. Det är väl som ett verktyg, en mantel med magi. När jag spelar dataspel får jag också på mig den, fast virtuellt och i fantasin.

Just nu känns det som om min tillvaro lossnat från sitt fäste och kraschat ner i huvudet på mig. Jag trodde jag hade en plan, men kanske vill inte min kropp vara kvar i mitt yrke. Att plötsligt tvingas omvärdera val och framtid när klockan tickar och jag känner mig som kaninen i Alice i Underlandet.

TICK TOCK!

Samtidigt som det känns som om jag släppt lös något. Känns som ett vilddjur inom mig, men kanske är det mitt hjärta som vill slå sig fri? Jag börjar nosa på det där om att lyssna på sitt hjärta, hur viktigt det är. Jag har verkligen tappat bort hur man gör men jag ska försöka.

Hur lyssnar du på ditt hjärta? Jag behöver verkligen råd!

Vad tänker du om flykt, och hur ser din förklädnad ut?

Dagens soundtrack: Big Little Lies Soundtrack season 1 & 2

Annons

Det finns en kvinna som gör mig vacker

När man kommit så långt i livet att man burit barn och fött fram dem, sliter jobb och sover stört så känner man sig inte särskilt ofta underskön längre. Men det finns bot för det, för i Småland finns en kvinna som gör mig vacker. Det var dit jag flydde i somras. I Småland finns bot och bättring.

Bild för kostymdesigner och kostymmakare Julia Elstring Högberg och företaget Mytomsydd som visar korsett och kjol.

Jag har redan berättat om Julia. Förutom att dricka kaffet och prata livet samarbetar vi en del kring hennes företag Mytomsydd. Julia är utbildad kostymmakare och kostymdesigner och skapar främst historisk kostym. I alla år har jag varit hennes modell och lilla allt-i-allo-slav, en roll jag tycker mycket om! I somras önskade hon återanvända mig som korsettmodell, något jag först var lite tveksam till då det kroppsliga självförtroendet tyvärr är sådär efter att två barn passerat igenom den. Men så påminde Julia mig om att ”hallå eller det är ju därför man haaaar korsett”!

Just det! 🙂

Bild för kostymdesigner och kostymmakare Julia Elstring Högberg och företaget Mytomsydd som visar korsett och kjol.

”Den här dräkten med korsett, kjol och turnyr är inspirerad av historisk siluett och steampunk.

Puffen där bak kallas turnyr. Egentligen så är turnyren en underkjolsstomme, men i den här uppsättningen kläder så används den istället ovanpå kjolen för att ge en tidstypisk siluett från runt 1880-talet.

Korsetten är gjort efter eget mönster, en modell som ligger lite tidigare i tiden, ca 1850-1860.” – Mytomsydd.se

Bild för kostymdesigner och kostymmakare Julia Elstring Högberg och företaget Mytomsydd som visar korsett och kjol.

Snälla, låt mig få vara din modell tills dagarna tar slut, jag hoppas få stå vid dina sida i korsett och underkjolsstomme när gäddhänget fladdrar från underarmarna och rynkorna hoppar i ansiktet när jag skrattar! Jag kommer vara vacker, jag vet det. Dina kreationer är magi, och din känsla för att placera dem på en kropp så att man med hela sitt väsen kliver in i sagan är otrolig. Vill alltid vara i Mytomsydds saga.

Bild för kostymdesigner och kostymmakare Julia Elstring Högberg och företaget Mytomsydd som visar korsett och kjol.

Tanken med foto-sessionen var ”dock-flicka i saga”. Tycker vi fick till det. Älskar hur vi samarbetar kreativt; vi har inga bestämda roller utan tar oss an det vi är bra på och hjälps åt. Den här gången fotade Julia och jag redigerade bilderna utifrån hennes vision. Eftersom det är hennes kläder som ska presenteras är det givetvis hennes idé och vision vi jobbar utefter. Men de är alltid inspirerande.

Bild för kostymdesigner och kostymmakare Julia Elstring Högberg och företaget Mytomsydd som visar korsett och kjol.
Bild för kostymdesigner och kostymmakare Julia Elstring Högberg och företaget Mytomsydd som visar korsett och kjol.

Det är äkta måttsydda korsetter som Julia tillverkar, med skenor och hela baletten, så som det begav sig. Jag har flera korsetter i min ägo som Julia sytt och jag har svirrat runt på mitt eget bröllop, gått ut på krogen och dansat natten lång på rave i dem. Visst hindrar det rörligheten en del, knyta skorna kan du glömma, men min rygg tycker om korsett! Skönt stöd och rak rygg.

Korsett är dock ett plagg man ofta behöver assistans med att både få på och av. Fin social grej. Blivit en del roliga scener när vi fotat förr om åren. Minns en gång vid Surtesjön…. Två kvinnor, ett träd och en korsett som ska snöras. En kvinna (jag) håller sig fast i trädet, en annan kvinna (Julia) bakom snörandes med knät i ryggen på den första kvinnan som i sin tur ropar ”hååårdare!!!”! I bakgrunden en promenerande människa med stora ögon… Haha, vi bjuder på den!

Bild för kostymdesigner och kostymmakare Julia Elstring Högberg och företaget Mytomsydd som visar korsett och kjol.

Att sitta rakt upp-och-ned med korsett, som på den allra första bilden, är mycket bra magträning! Att tänka på om du för första gången ska bära en äkta korsett som är ordentligt snörad är att ha insatt person till hands för att lätta på snörningen när du känner för att andas lite igen. 😉 Skönt för ryggen i all ära men andra främre organ mår inte alltid jättebra av att vara insnörade för länge. Ni vet när man ser på film eller hör talas om att damerna förr dånade (svimmade) och det ter sig tjusigt när de blev uppfångade av en stilig stark man… Ja, men sanningen var ofta att de svimmade p g a syrebrist av för hårt snörad korsett.

Se också upp med korsett och graviditet. När getingmidjan var högsta mode var även missfall vanligt. Kvinnomode har genom tiderna, och även idag, genomsyrats av plagg och accessoarer som hämmar och till och med vanställer våra kroppar. Höga klackar, trånga kläder… Det tycker jag vi ska påminna oss om och vara kritiska till, för vad gör det med oss egentligen?

Men att då och då njuta av att få ta på sig en vacker korsett och smälla klackarna hårt i golvet ser jag inget fel i. Wham bam! Medvetenhet och njutning.

Bild för kostymdesigner och kostymmakare Julia Elstring Högberg och företaget Mytomsydd som visar korsett och kjol.

Tack Lilla Grå för att du var en enastående statist!

Dräktdesign och tillverkning: Julia Elstring Högberg
Foto: Julia Elstring Högberg
Redigering: Johanna Ene
Modell: Johanna Ene

I november åker jag tillbaka till Småland och den här fantastiska för att fota röda korsetter i den mörka skogen. Det vankas galenskap och te har jag hört. 🙂

Glöm inte besöka Mytomsydds hemsida. Jag har precis byggt henne en ny, ty jag är även webbansvarig. Är du intresserad av en egen måttsydd korsett (eller annat historiskt plagg, bröllopskläder eller teaterkostym) så är det bara att kontakta Julia där. Skulle du vilja se och känna på Mytomsydds kreationer men har långt till Småland och är bekant till mig har jag korsetter och brudklänning här hemma. Säg till! 🙂

Bild för länk till Mytomsydd.se.

Soundtrack: Cranes (Spotify-länk)

Annons

Blotta det mörka och ljuset strömmar in

I mitt förra inlägg ”Rasisten i huset intill” blottade jag både mörka känslor hos mig själv och mörka åsikter från annat håll. I kölvattnet av det var det verkligen som om ljuset strömmade in. Det kom så många underbara och fina kommentarer, alla vackra själar visade sig, och tog över!

I samma veva som alla fina kommentarer kom kändes det som om vi tillsammans motade de med fula ord i sin mun längre och längre in i sina förhistoriska grottor. Det är ju där förlegade rasistiska åsikter och skällsord hör hemma. Känns otroligt bra att veta vilka och hur många fina människor vi har runt oss, övriga vill jag inte ägna mer energi. 

Det gäller att välja sitt fokus, och veta sin anledning.

Dagens soundtrack: Laleh (Länk till Spotify.)

Annons

rasisten i huset intill

Rasisten i huset intill har det inte så lätt, räcker inte till. Livet kanske inte blev som det var tänkt, och grannarna stör. Stör kanske inte de gör, men en anledning är nog så god som en annan när den egna känslan är av den störda sorten.

Än är kvällen inte för långt gången för utomhusarbete. I vårt område måste vi gräva klart nu, kommunen ska snart vrida på kranarna till kommunalt vatten och avlopp. Min man gräver åt oss och som för de flesta arbetande människor med familj blir det på kvällstid. Han skyndar med tiden som finns. Håller sig inom ramarna för tider då lite väsen får ske.

Men det räcker inte.

Rasisten i huset intill kommer ut med mörkret som en arg slängkappa omkring sig. Arg arg arg. Ställer sig på vår tomt framför den lilla grävmaskinen och det är inte ett välformulerat önskemål om att min man ska sluta gräva för kvällen nu som kommer ut. Det kommer vrålande ”STÄNG AV STÄNG AV NU”! Och så kommer det

DIN JÄVLA BLATTE DIN JÄVLA BLATTE

DIN JÄVLA BLATTE DIN JÄVLA BLATTE DIN JÄVLA BLATTE

DIN JÄVLA BLATTE DIN JÄVLA BLATTE

DIN JÄVLA BLATTE

Så där kommer det ut, som en okontrollerad spya rätt i ansiktet på den jag älskar mest i hela världen. Bara genom att skriva detta känner jag hur något av vansinneskaraktär vaknar i mitt bröst. Ett vilddjur väckt av någon annans hat. Och där har vi det; hat som föder hat. Precis så är det. Jag känner det så tydligt.

Kl 21:20 hände det, jag hörde.

Kl 21:30 kommer min man in. Han är bra på att behärska sig och det blev ett ensidigt krig som han inte gick in i. Men jag…. när någon skadar de man älskar, uttrycker hat mot de man älskar… då föds mitt eget hat och det är överväldigande och härskande känslor. När man förstår potentialen av sådana känslor… en skrämmande insikt.

Visst finns det värre saker som kan skrikas ut. Det är inte ordvalen i sig, det är åsikterna bakom och det fullständigt orimliga i att en vuxen människa beter sig så mot sin granne.

Jag brukar göra mitt bästa för att tänka bortom situationen framför mina ögon, väga in människors olika situation och öden jag inte känner till. Alla har sina skäl till en dålig dag eller ett udda beteende. Men när det kommer till rasism är min förståelse och eventuella empatiförmåga slut. Där går min gräns och den är förbannat tydlig.

Jag tänker inte låta mitt hat gro, dit ska ingen få mig. Jag vill lyfta det här för att smygrasismen på den egna gatan är den värsta sorten och ska inte få slinka förbi obemärkt. Nu släpper jag det här och vänder mig bort.

Men du ska noga veta vad jag tycker och var jag står. Jag kan stoppa undan monstret som rasism väcker inom mig, men du kommer alltid se det i mina ögon. Det ser dig för vem du visade dig vara. Nu vet jag var jag har dig, och det är bättre än en falsk fasad.

Jag hör dig. Jag ser dig. Glöm aldrig det.

Annons