Fotograf i underlandet

Kooperativ förskola

Juliansk fisksoppa

Bokrecension: Paradiset ligger under mammas fötter

Jag lyssnar mest på böcker nu för tiden, då det annars inte finns så mycket utrymme för läsning med småbarn hemma. I bilen, i skogen, på vägen, när tvätten hängs och när väggar målas i färgen sand.

”Paradiset ligger under mammas fötter” av Gina Dirawi är den första boken jag hävdar att man ska lyssna på, inte läsa. Gina själv har läst in den, med alla dialekter, uttal och utrop. Hon slänger in arabiska ord jag inte förstår, men hade hon översatt dem eller förklarat skulle en stor del av bokens känsla gå förlorad. Jag hade inte förstått vilka människorna var, än mindre deras känslor.

Jag har aldrig lyssnat klart på en bok så här fort. Och nu är den slut och det är tomt och jag känner så starkt att jag måste få fortsätta följa med på de här unga kvinnornas resa i livet. De kan inte bara lämna mig nu, där!

Vi får följa två bästa vänner genom skiftet före och efter studenten. Det är naket och nära, rakt på som en käftsmäll. Precis som jag minns att det var när jag var 19. Allt bränns och känns. Skillnaden mellan mig och de här tjejerna är våra bakgrunder och jag inser att det är som att vi befinner oss i två olika bubblor, där jag aldrig fått kliva in i deras och se mig omkring. De är svenskar precis som jag, men kommer från muslimska familjer och talar arabiska.

…egentligen har vi helt olika spelregler.

Jag älskar hur Gina Dirawi förflyttar mig rakt in i deras flickrum och det jag får ta del av känns så sjukt självklart samtidigt som det är annorlunda för mig. Inte känslorna och tankarna de har, men sättet att uttrycka sig och framför allt spelreglerna. Jag får en bild i huvudet av hur vi utåt sett ska verka spela på samma plan, men egentligen har vi helt olika regler att förhålla oss till. Men det säger ju ingen.

Det här är inte bara en bok om ungdomstid och vänskapsrelationer, utan om att ifrågasätta samhället och vår samtid. Gina Dirawi har lyft in viktiga, brännande frågor på ett sätt som det slår gnistor om genom huvudkaraktärerna.

Ett pris så högt att de flesta jag känner inte kan vare sig relatera eller förstå.

Det här är också en bok om att våga ta plats som kvinna i en värld styrd av män, att ifrågasätta traditioner och våga vara sig själv till varje pris. Ett pris så högt att de flesta jag känner inte kan vare sig relatera eller förstå.

Tack Gina Dirawi för att du släpper in oss. Tack för att du öppnar mina ögon. Jag hoppas att det här är startskottet för att göra genren ungdomsböcker så bred som den borde vara.

Och till sist, låt mig få utforska världen en gång till med Mona och Mila. Det känns fattigt nu utan dem i mina öron.

Gina, min jävla husgudinna.

Lyssna här.

Annons

Nu börjar jag odla utomhus

Jag gör saker snabbt och ofta ostrukturerat medan lusten brinner, men jag lär efter misstagen det föder. Alltså är det utvecklande! I år tog jag med ett anteckningsblock och för protokoll över vad jag sår. Vi får se om det där blocket får följa med genom säsongen, eller om det blir bortglömt i skrivbordslådan. Har redan lyckats vattna och skvätta jord över det.

Vi försöker leva efter principen ”man tager vad man haver”, för att projekt inte ska behöva kosta, tanken är ju ändå att vi ska tjäna på att odla själva istället för att köpa från affären.

Vi råkade få ett lass jord av vår granne, som han ville bli av med. Den är ganska klumpig och fylld med extra tillbehör. Men vad gör väl lite stenar och rötter som man kan plocka ur. Det är visserligen ingen såjord, men människor har väl för tusan lyckats odla utan en särskild såjord förr? Nu kör vi och ser vad som ploppar upp!

Dagge Daggelito har flyttat in. Hej, kompis! 😀

Örtagård

Det som de flesta brukar ha till blomsterrabatt, rabatter längs gångar vid entrén, där håller jag på att skapa en örtagård sedan förra året. Nära från köket och det doftar ljuvligt när man sitter vid uteplatsen bredvid. Här odlar jag lavendel, salvia, timjan, citronmeliss och ringblommor. Just nu ser det mest tragiskt ut, får se vad som tar sig och vad jag ska tillföra.

Min timjan har klarat sig fint, funderar på om den borde klippas ned? I bakgrunden ser du gamla tegelpannor som grävts ned som avskiljare mot gräsmattan.

Fjolårets salvia som jag klippt ner rejält. Vet egentligen inte alls vad jag gör, vilket gör allt så sjukt spännande.

Citronmelissen börjar pipa upp från förra året. Då satte jag den från frö direkt på friland och den hann aldrig växa till sig för någon direkt skörd. Kom igen nu!

Myntan sitter i fängelse i stor kruka sedan förra året. Den här ska man inte släppa lös, för då har man en våldsam jäkel som tar över trädgården.

I en bergsskreva har jag kastat ner först grus (dränering) och sedan jord. Inte mycket trivs här, men gräslöken gör. Så här mycket har den redan växt i år. Tänkte fylla hela skrevan med gräslök och låta en del gå i blom. Humlor och bin älskar deras blommor. <3

I pallkragarna

Vi har satt dubbla pallkragar rätt på backen, fyllt med gammalt växtmaterial i botten som ändå ska komposteras, sedan jord. Det var två gamla pallkragar sedan tidigare år, vi återanvände den jorden men upptäckte ett helt myrsamhälle. Läste att man ska luckra jorden så att gångarna förstörs och sedan vattna rejält och länge. Då ska de flytta. Om de inte gör det ringer jag hyresvärden för pallkragarna och talar om att de fan inte betalt hyran på ett år. Myrjävlar.

Min man har byggt en träram av det som fanns hemma och fäst vp-rör i bågar. Någonstans har vi överbliven byggplast som det hela ska täckas med. (Tanken är att jag ska vara ute och leta reda på var vi lagt den nu, men eftersom det är roligare att skriva och redigera bilder så är det säkert någon annan som hittar den…) På ena sidan är ramen fäst med gångjärn, så hela faderullan går att lyfta. Vi testar detta och utvärderar.

Första året hade vi en mindre, liknande lösning fast med nät som du har över fruktodlingar. Nätet trasslade sig, repades sönder och gjorde mig vansinnig. Förra året hade vi träramar med hönsnät (se bild ovan), hela ramen gick att lyfta som ett lock. Det funkade jättebra, men blev lite lågt i tak för vissa växter.

Skydd mot djur

Vi måste täcka våra odlingar, här finns älgar, rådjur, harar och vildsvin som gärna tar för sig och knappast är rädda. Vildsvinen har vält våran varmkompost fem gånger under senvintern, nu har vi fått lägga stora stockar runt som staket. Det enda som hittills klarat sig bra är kryddväxterna.

Här ser vi då en förklarande bild på frösådd av salladslök, rädisor, ruccola och sallat. Det är så långt jag har kommit. I de övriga pallkragarna tänkte jag mig morötter, grönkål, mangold och zucchini om jag törs.

Bästa rådet för att komma igång med odlingar: Bara gör! Det är verkligen inte så himla märkvärdigt. Oftast tror vi att det behövs ditten och datten, kunskap som ur en djup brunn och magiska fingrar. Ingen dör om det blir fel, såvida du inte råkat odla giftsvampar av misstag då. Men oddsen för det är väl rätt låga så kör bara kör!

Många tips och okomplicerad kunskap har jag fått tack vare Skillnadens Trädgård. <3

Överdimensionerade vinglösa bin har flyttat in i trädgården.

Konservburkar + färg för utomhus + hammare och spik för att göra hål + snöre.

Om jag får feeling får de vingar. Känns fint att ha den makten.

Gödsel och näring

När det är dags att tillföra extra näring kommer jag sno pottan när lillan kissat och göra guldvatten. Alltså kissvatten. Det är gratis och perfekt att vattna med. 1 del kiss + 10 delar vatten.

Vi gödslar de här två med näring varje dag och hej vad det går! Samma princip med trädgårdsodlingen. 🙂

Sedan försöker jag täckodla så mycket jag kan, alltså täcka mellan plantorna med växtmaterial så som gräsklipp och vissna löv. Det ger både näring och förhindrar att ogräs får fäste. Plus gratis!

Sista och kraftigaste gödslingen är brunnen hönsskit jag fått av en annan granne. Det är riktigt starkt så den måste blandas upp ordentligt. Hört det är perfekt till potatisodling. Får se om jag lyckas fräsa upp vår mossgräsmatta så jag kan odla på friland.

Just det, kikade i vår ena varmkompost för matavfall som stått sedan förra sommaren. Körde ner plastborren och drog upp… luktade… bajs! Jag har ingen erfarenhet av att tömma en varmkompost eller veta när det är ”klart”. Det kryllade av liv där nere, vilket känns positivt. Men konsistensen, färgerna och lukten var som från någon vars avföringen inte är helt ok.

Tips kring detta? Det är varianten du måste öppna hela sidostycket för att få ut innehållet, så vill gärna att allt ska vara redo för att användas i odlingarna innan jag öppnar Pandoras ask.

Förra året såg trädgården ut lite så här, hoppas på ännu mer prunk i år. 🙂

Dagens soundtrack: Motorsågar som avverkar träd på tomten bredvid. Hatar det här soundtracket så mycket. Vill gå dit och krama träd, men är i detta läget för väluppfostrad.

Annons

Genom domarringen till ramslök och pesto

Jag och mamma vandrade härom dagen genom en kylig vår, på väg för att plocka ramslök. Vi tog vägen genom domarringen och jag känner så starkt historiens viskningar på sådana platser. Dessa stenar som med sin stilla tystnad är sprängfyllda med de energier som händelserna på platsen avgett.

Jag önskar mig en stor mittsten, en ädelsten i fickan och en resa genom tid och rum. Precis som i Outlander. Det finns en del inuti mig som brinner starkt och talar om att jag inte är riktigt ämnad för tiden jag lever i. Det skaver och vrider sig i själen av det titt som tätt.

Genom vitsipporna leder en stig ut ur domarringen. Jag ville följa den, gå vilse. Jag vet att den leder bakåt i tiden, men mamma tror inte på magi och vi fikade med en av stenarna som bord istället. Att vara med mamma så här är magi på ett annat sätt. Våra samtal på tu man hand.

Jag glömde ta med en extra mugg till kaffet! Smörgåsburk går också att dricka ur. 🙂
Sedan vandrar vi vidare i våren.

Mellan vitsipporna skymtar blad av liljekonvalj. De liknar ramslök men är giftiga. Liljekonvaljens blad kommer ofta i par eller fler och har lite kraftigare blad. Ramslök växer om enskilda blad och du kan bland ramslöken känna en svag doft av vitlök.

Jag smekte den mjuka mossan och funderade över vems händer som en gång lagt dem på plats här.

Vitsippor spricker ut som små drömmar om pånyttfödelse och en kommande sommar.

Så kom vi fram till skatten! Ramslök och kirskål, även den senare ätlig. Jag hade aldrig smakat någon av dem förut. Ramslöken smakar som vitlöksinspirerad gräslök i trevligare format! Kirskålen smakade någon form av grönt, ingenting jag kommer äta om inte nöden kräver det.

De växte under lövträden där vitsipporna också trivdes. Bredvid en liten väg så de har sköljts noga här hemma. Ramslök är fridlyst på vissa platser i landet, tänk på det innan ni plockar. Dessa är plockade strax väster om Göteborg. Tänk också på hur fantastiskt det är med allemansrätten vi har här i Sverige, att kunna gå ut i vår natur och plocka ur moder jords skafferi. Det ska vi värna om och skatta oss lyckliga över.

Hemkommen med finaste fångsten! Min man använde genast ett knippe till middagen; torsk i ugn med en blandning av bacon, morötter, ramslök och creme fraiche över och så ett gäng blad hackades ner i salladen.

Idag gjorde jag min egen variant av ramslökspesto baserat på vad som fanns i skafferiet. Ett vilt första försök, aldrig gjort någon pesto förr.

Enkel ramslökspesot

Mina ingredienser:

  • Ramslök
  • Olivolja (Eller den olja du har hemma)
  • Cashewnötter (andra nötter går lika bra)
  • Salt

Gör så här:

Mixa allt! Efter behag!

När peston stått en stund i kylen stelnar den lite. Häll på lite olja och rör runt när du tar ut den för servering.

Passar till:

Pasta, köttbullar…. (Det jag hunnit testa.)

Jag visste inga mått. Började med ramslöken och fyllde på efter hand. Sedan öste jag ner övriga ingredienser tills det smakade så gott som jag trodde det möjligtvis kunde smaka.

Och LÄGG AV så gott det blev! Jag skojar inte när jag säger att jag började skratta av förvåning och förtjusning när jag smakade. Går att äta med sked tills allt är slut, inga problem!

Två små burkar blev det. Den här får bo i frysen. Nu är längtan över att gå vilse i naturen och plocka ramslök starkare än någonsin. Vill hitta fler ställen nu bums genast! Någon som vill visa mig sitt hemliga ramslöksställe någonstans i Lerums eller Alingsås kommun? 🙂

Annons

Den lömska påskharen

Hos oss lurar den lömska påskharen i fjolårets vissnade växtlighet.

Vi tror att den i sin hariga rädsla skuttar bort så kvickt att påskäggen tappas, men så är det inte. Påskharen är en slug en, som placerar ut ägg med det människan inte kan säga nej till; sötsaker. Sedan är det upp till oss att söka reda på äggen, och i denna jakt är alla knep tillåtna.

Jakten blir ofta hård och hetsig, ingen vill bli utan och alla vill ha allt. Varje år utkämpar vi en blodig strid om vinsten av påskäggen. Barnen hetsas mot varandra medan de vuxna kör fulspel och utnyttjar barnens inbördeskrig.

Någon tror sig ha hittat ett ägg, det visar sig vara en möglig morot. En hälsning från haren men pappa får skulden. Vem tror på påskharen när pappa precis sa att det blir morotssoppa till middag. I förbittring fortsätter striden.

I en rhododendronbuske sitter mamma och ingen ser. Hon är kladdig och brun runt munnen och runt henne ligger påskäggshalvor och glittrande papper från för många chokladägg. Resten av familjen har nu noterat aktiviteten i busken och långsamt så långsamt smyger de närmre från varsina håll. De ser tomma påskägg, de ser rött.

Med ursinniga vrål kastar de sig över henne, nu ska hon få, mamman med chokladen i magen!

I snåren strax intill sitter påskharen och tittar med sina tomma svarta ögon. Den flinar ljudlöst och hastar vidare till nästa trygga trädgård där ännu glada barnskratt och föräldrars muntra tillrop hörs.

Far och flyg!

Ända in i baljan.

I den något sånär verkliga världen får våra barn på 2,5 och 4 år det här i sina påskägg. I efterhand var tanken med äggen i ren choklad god, men de var stenhårda och inte ett dugg lämpliga för små barn. Man lär så länge man testar sig fram i livet. 🙂

Annons

Istället för fjädrar i påskriset

Mannen har gömt påskpyntet riktigt bra i år, han har nog missat att det bara är äggen man ska gömma. Så, inget påskpynt och idag finns tiden, vad gör vi? Jag vill inte alls åka till någon affär för att handla nytt, vill inte alls använda fjädrar heller.

Istället för påskfjädrar.

”Hej lilla fågel, får jag rycka dina fjädrar, färga dem grälla och pynta min fåfänga trädgård med dem?”

Nej, det vill jag inte få. Det hade känts ok med tappade fjädrar från höns som har det bra, färga dem själv och få jobba lite för den där tjusiga pyntningen. Funderar över hur mycket vår utsmyckning ska få kosta andra levande varelser…

Fjädrarna i affären har jag ärligt aldrig haft koll på var de kommer ifrån. Nu finns det fake-fjädrar, men då är de oftast i ett plastmaterial som släpper mikropartiklar ut i naturen. Svårt att göra rätt om det ska köpas känner jag. Kände att det var på tiden att jag skaffar mig lite koll och ser över mina pynt-vanor!

Utmanade mig själv idag till att komma på ett alternativ som varken skulle kosta eller tvinga mig ur hemmet. Tyllen jag använt är knappast av naturmaterial, men det fanns redan här hemma och sitter där det sitter tills jag plockar ner dem. Inte lika mycket bös som av fjädrar i plast.

Så, man tager vad man haver och då blev det:

En sax och gamalt tyll som samlat damm i lagom många år.

En avbitartång och ståltråd som köptes för smyckestillverkning som aldrig blev av. Fint att man har ambitioner ändå, haha.

Tuffsa ihop tyllen, knipsa en ståltråd och snurra runt änden. Lämna lagom bit ståltråd för att fästa med.

Idag var det strikt arbetsfördelning; jag skötte tillverkning och barnen assisterade mig i dekorerandet av buskar och träd. För ibland är stunden i hammocken med något för händerna det som räddar upp. Lite för varm plötslig vårsol, svettiga fötter i kängor och glada barnskrik på en helt annan sida av huset.

Sedan strålar vi samman.

Vi pyntade trädet nedanför uppfarten, där människor promenerar förbi. Färg och fint till alla!

Känns extra viktigt att sätta färg på sin omgivning nu, där andra också kan ta del av det och glädjas.

Jättelätt pyssel och jag tror det går bra med vilket färgglatt tyg som helst, bara det inte blir alltför tungt och ledset om regnet faller. Saknar man ståltråd funkar snöre såklart. Eller varför inte silvertejp! 😀

Inomhus kan liknande fjäderimitationer göras av t ex silkespapper, kolapapper eller vad man nu hittar i påsen som ska till återvinningen. Måla med färg, klipp och ruffsa.

Vad ersätter du påskfjädrar med, eller har du tips på annat enkelt påspyntspyssel?

Annons

Vi gör magiska trollstavar

För det är såklart vad som behövs nu, lite magi och starka önskninar. För det i sig skapar kraft. Tillverka vapen med sina barn skapar gemenskap. Eh. 🙂

Det är mycket skaparverkstad med små medel i vårt hem. Med barnen återupptäcker jag magin i små simpla ting som silvriga kolapapper, gamla påskfjädrar och förrförra veckans återanvända pysseltillbehör. Inget är heligt, allt går att riva upp och återskapa. Strö på lite glitter och det är mer magiskt än Labero.

Vårt vapenförråd. Hur ser ditt ut?

2,5 år, beväpnad och redo. Känner att uppfostran går bra nu.

Detta behöver du:

Pinnar från skogen, låda med blandat pyssel med allt från Panduro till skräpet i mina fickor och en flaska trälim på det så blir det trollstavar i dussintal. Släng ut den gamla älgstudsaren ur vapenskåpet, det är nya tider nu.

Den här varianten kommer med säkerhetslina så att du kan fästa den i jackärmen. Det är såklart annars lätt att tappa staven om du faller i stridens hetta. Sådana risker spelar vi inte med i Eneland!

Jag drog igång trollstavsverkstaden mest för att jag ville göra en egen. Så gör ju vi föräldrar fast vi sällan erkänner det! Kom igen… visst? På samma sätt som jag försökte leja bort pepparkaksbaket i julas… 😉

För det mesta pysslar barnen själva, jag har svårt att få ro att sätta mig. Ska jag pyssla måste det vara något som jag verkligen vill göra. Ja, som en trollstav! Det är fantasivärlden i mitt huvud som vill ut.

Jag har ärvt en sjuhelsikes mängd broderitråd av min fina farmor som fick binda in magin i staven. Ett par eld-fjädrar och lite mörk magi-glitter. Tycker mycket om den.

Känn kraften! Älskar kraften som uppstår när vi skapar tillsammans. Sedan gick vi ut i krig i trädgården. Tillsammans besegrade vi orcher och troll. För att vi kan!

🙂

Dagens soundtrack: Dén Ene som jag ska dansa till prick nu!

Annons

Den duktiga flickan och skulden

Vi lever i våra rum, i trädgården och tillsammans. Jag lever i vårsolen och i köket. Jag övar mig på att baka bröd och vårda små plantor, både människoplantor och växtliga sådana. För det finns tid nu.

Förkultivering av persilja och tomat av sorten Tiny Tim.

Jag har svårt att kasta ankare i verkligheten, vi är isolerade i vårt hem så länge något barn har kvar sina förkylningssymptom. Jag känner frid, för första gången på länge. Frid i att ha tid med mina barn, ha tid att pröva brödbak och tid att misslyckas.

Granatäpple i korg. Böcker i korg.

Men så måste jag koppla upp mig mot verkligheten och jag känner skuld. Skuld över att jag är hemma med mina barn istället för att vara på jobbet. Tänk att jag känner skuld över något jag inte kan påverka, visst är det vansinne. Men visst är vi många som upplever det. Vi som fostrats till duktiga flickor. När du jobbar, känn skuld över att dina barn är länge på förskolan, och när du inte kan jobba så känns skuld över ditt bristande bidrag till kollegor och företag!

Staty av apa.

Det är snett.

Gullranka och staffli.
Gullranka och staffli.

Att känna skuld för att man är lycklig över påtvingad tid med sina barn. Min familj, de jag kastar allt ur vägen för.

Sticklingar av gullranka och Dr Westerlund.
Gammaldags hushållsvåg.

Jag måste våga säga att jag njuter av att leva här i köket, just nu. En påtvingad stillhet. Tack? Jo, tack! Som guld i en ask under en tid då allt är ovisst. Samla på dig det lilla guldet, lägg det i tryggt förvar.

Plåtlåda

Jag försöker odla min självkänsla, vårda den på samma sätt som jag vårdar mina barn. För om jag gör det kommer jag bli fri från den förbannade skulden. Vi är alla en del av det här nu. Det får inte vara förbjudet att känna att man för stunden fått något fint.

Basilika
Basilika

Nu kan helt andra värden få växa, och det är vackert.

Kvällens soundtrack: Agnes Obel

Annons

Perfekta grönkålschips

Ja, jag vågar hävda att jag är en jävel på att göra perfekta grönkålschips. Jag har trixat mig framåt då jag inte tyckte att det blev riktigt bra med något recept jag hittade. Till slut kom jag fram till det här.

Perfekt grönkålschips.

Detta behövs:
Färsk grönkål
Salt
Olivolja

Gör så här:
Sätt ugnen på 80 grader.
Lägg bakplåtspapper i en ugnsplåt, eller ta en vanlig ugnsform.
Riv grönkålen i bitar efter eget tycke och lägg i en skål.
Ringla över olivolja och strö över en nypa salt.
Massera in olja och salt i varje blad.
Bred ut på ugnsplåt och sätt in i mitten av ugnen ca 2 h.

Ha luckan på glänt för att få ut fukt. Chipsen är klara när de känns helt torra och spröda, men ej är brända.

Skål med grönkål.

Det kändes som om ljuset återvände för första gången på länge idag. Solen pekade med sina strålar och kommenderade ”Tag plats, här får du det perfekta ljuset och det är nu eller aldrig för sedan går jag i moln i tio veckor till! För farao lilla människa!”

Olivolja, havssalt och grönkål.

Ta bara så mycket olivolja så att det räcker till att massera in alla grönkålsbitar. Hellre för lite salt än för mycket. Det går att salta i efterhand.

Havssalt är godast tycker jag.

Grönkålschips på ugnsplåt.

Se till att alla bitar blir masserade med oljan, ingen vill bli försummad. När du är klar så passa på att ge dina händer en oljemassage med extra saltskrubb vet jag! Eller din partner? 😉

Grönkålschips i ugn.

Att inte ha för hög värme bevarar mycket av nyttigheterna i grönkålen. Det hindrar också att du råkar bränna dem. Jag tycker mycket om saker man kan råka glömma av men som ändå blir hur bra som helst.

Jag har inte exakt koll på hur länge jag brukar ha dem i ugnen, men mellan 2-3 timmar. Jag tittar till dem regelbundet och petar på dem. När de har uppnått likstelhet är de klara.

Grönkålschips på ugnsplåt.
Grönkålschips i träskål.

I min smak är de perfekta när de är totalt frasiga men inget brända. De glänser av olivoljan och prasslar sönder i munnen! Detta är min och äldsta dotterns favorit. Det självklara välkomstsnackset på julafton och bonusen i vardagslivet.

Grönkålschips i träskål.

Har du något enkelt recept på chips att göra själv? Tricks för extra ljuvlig smak?

Dagens soundtrack: Laleh i ostämd synk med gapig familj.

Annons

Jordiga fingrar inomhus

Många är gångerna då jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Den osaliga anden är jag, irrar omkring i huset med en psykotisk cirkus i huvudet.

Jag vet att det hjälper att köra fingrarna i jorden, upptäckt att det går fint att göra det vintertid också. Inomhus. Så förutom mina gröna husplantor som jag förökar själv har jag börjat odla ätbart inomhus i ett fönster. Det är så smått och fjuttigt än så länge, men fyllt av lycka och ro!

Odla inomhus. Fröpåsar och avklippta mjölkpaket. Foto: Johanna Ene 2020.
Odla inomhus. Fröpåsar, såjord och avklippta mjölkpaket. Foto: Johanna Ene 2020.

Det går att odla inomhus med väldigt små ekonomiska medel, men jag startade upp med att åka till Granngården i Alingsås och inhandla

  • Växtbelysning 600 kr.
  • Såjord 40 l 80 kr.
  • Fröer 10 påsar för jag vet inte hur många kr.

Odlar i tomma pappförpackningar av olika slag. Bygger lager av avklippta mjölkförpackningar och sådana där plastförpackningar man köper cocktailtomater i, p g a blir som små växthus. varför köpa nytt när det finns så mycket brukbara sopor att använda sig av! Gjorde små skyltar av förpackningen från växtbelysningen.

Odla inomhus. Skyltar av spillmaterial. Foto: Johanna Ene 2020.

Här hemma i vårt lilla hus slåss tingen om utrymmena. Röjde våldsamt ur ett köksfönster och hängde upp den tunna skenan med led-belysning i snören. Lampan, det starka kalla ljuset från den tillsammans med våra otvättade fönster blev riktigt fult. Utifrån ser det hemskt ut. Men jag följer vad som sker under lampans sken, där växer det upp små gröna mirakel som är hur vackra som helst. En minivärld att försjunka i.

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Foto: Johanna Ene 2020.

Tryckte också ner en stump av romansallat i en glasburk med vatten för återodling.

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Tomat och plocksallat. Foto: Johanna Ene 2020.

Kruk-tomaten ”Tiny Tim” ska vara en bra nybörjartomat som funkar för inomhusodling. Så gulligt namn, vem vill inte stoppa ”Tiny Tim” i munnen?

Odla sticklingar inomhus under växtbelysning. Foto: Johanna Ene 2020.
Odla sticklingar inomhus under växtbelysning. Palettblad. Foto: Johanna Ene 2020.

Husplantornas sticklingar får också vara med. Har glasburkar med sticklingar lite överallt i huset. Fint när man ska gå bort och behöver gå-bort-växt att ta med. Bättre än snittblommor som redan är avlivade och inne i vandringen mot döden redan när man ger bort dem. Känns tragiskt. Vill hellre ge bort liv.

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Groddar. Foto: Johanna Ene 2020.

Och groddar! Testade att odla kryddkrasse på hushållspapper, läste det funkar och minns att jag gjorde det som barn. Dock dum idé, de har inte alls mått bra och avstannade i växten rätt snabbt. Groddarna har jag köpt på Internet någonstans tillsammans med dessa enkla små groddtråg i plast. Testar olika, har ingen strategi.

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Groddar. Foto: Johanna Ene 2020.

De som växer till en liten skog är från en påse som kallas HotMix från Nelson Garden. Groddar av rädisa och senap, kryddiga och goda!

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Groddar och sallat. Foto: Johanna Ene 2020.

Så här fint har skogen växt till sig efter 1,5 vecka. Nu blir det skogsavverkning!

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Sallat. Foto: Johanna Ene 2020.

Efter lika lång tid ser sallaten ut så här. Imponerad. Förra gången jag testade att återodla skrumpnade den fort och vattnet blev slemmigt och luktade, trots att jag bytte det. Kanske blev den glad av växtbelysningen. Kanske brydde jag mig lite mer och gav den kärlek som saknades sist.

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Foto: Johanna Ene 2020.

Myntan är extremt blyg, till skillnad från hur den är ute i det fria, då den gärna tar över som ett ogräs. Persiljan är också försiktig av sig än, hoppas verkligen på den då det är en favorit. Sprayar med vatten varje dag och hejar på.

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Groddar och sallat. Foto: Johanna Ene 2020.

Det ger mig frid att se det växa, och känslan av att det är jag som skapar liv. Hänger över min lilla odling idag och försöker vifta bort cirkuskänslorna som säger att jag inte alls vill åka till jobbet, bara bara hämta mina barn och göra odlingskaos på köksbordet med dem. Det är det enda jag vill just nu. Min hjärna har svårt för det här med att acceptera livets måsten så som att åka till arbete och annat som syr en liten fyrkant runt livet.

Odla ätbart inomhus under växtbelysning. Återväxt romansallat. Foto: Johanna Ene 2020.

En dumfråga, är det verkligen nödvändigt att köpa just växtbelysning? Det är ju bara en himla led-slinga med kallvitt ljus! Någon med kreativ och mer ekonomisk lösning?

Och tipsa gärna om vad du själv odlar för ätbart inomhus som går lätt och ger god avkastning, vill fylla fler fönster! 🙂

Annons

Jag sprang fast det inte var meningen

Jag skyndade ut i mörkret efter barnens läggning. Få lite frihet utomhus, en promenad med en bok i öronen. Antingen vandrar jag genom skogen, eller på den gamla banvallen längs med sjön. Fina alternativ.

Natt, lyktstolpe.

Famlade i mörkret genom den korta terrängen mellan vårt hus och väg. Klar, kylig luft med en becksvart stjärnhimmel ovanför. Jag ville stanna och bara stirra upp på den, men plötsligt sprang jag. Jag blev förvånad själv, benen bara började springa för att de så gärna ville?

Natt, väg med lyktstolpar.

Innan jag fick barn sprang jag regelbundet. Sedan kom två graviditeter med foglossning och bäckenbottensmärta som hängt i tills jag börjat ignorera den. Testade att springa en gång innan jag blev gravid med lilla livet nr 2. Det var en dum idé som jag fick sota för i dagarna tre, kanske mer. Sedan dess har jag hållit mig till promenader, träningscykel inomhus och lite yoga.

Natt, växtlighet.
Natt, växtlighet.

Så i förrgår var det bara en promenad jag tänkte ta, men fann mig springandes. Det kändes verkligen som om det var kroppen och själen som planerat en hemllig kupp, lurat mig ut men istället för gång satte mig i språng. Haha.

Fångad av mörkret.

Ibland känns det klokt att bara lyssna på kroppen och hänga med. Så gjorde jag när vårt andra barn föddes, allt gick så mycket lättare då. Krävdes en del för att jag skulle komma till den punkten dock. Ge efter, släppa taget om kontrollen, lita på sig själv. (Den som är nyfiken kan läsa om min kick-ass förlossning här.)

Natt, växtlighet och lyktstolpe.

Jag joggade i lugnt tempo 1,4 km. Tänkte att jag springer så länge det känns bra, inte mer. Avbröt så fort det började göra lite ont, vände och promenerade hem. När jag skriver detta funderade jag över sträckan, tänkte först att det kanske var en halv kilometer. Kollade upp på Google Maps och blev riktigt förvånad över den faktiska distansen. Inte för att det är långt, men det var långt längre än jag förväntat av mig själv. Heja mig!

Natt, växter i rabatt.

När jag kom hem såg jag upp mot stjärnhimlen och var fortfarande förvånad, men så himla nöjd. Nu sitter jag här med världens träningsvärk i ljumskarna, vet inte riktigt om det är ok värk eller inte men oavsett så är jag här nu med en känsla av tillfredsställelse jag inte känt på länge!

Go with the flow, jag förstår lite mer av vad det kan vara att lyssna inåt och släppa kontrollen.

Natt, dekoration utomhus i kruka.

Oförberedd löparutrustning: Vardagliga promenadskor (föredrar riktiga springskor för kroppens skull), tunna kalla haremsbyxor, fulsköna tröjor, ulltröja, fin favorithalsduk och fodrad bomullsjacka.

I hörlurarna under löpturen: Klubben av Matilda Gustavsson

Annons