rasisten i huset intill

Rasisten i huset intill har det inte så lätt, räcker inte till. Livet kanske inte blev som det var tänkt, och grannarna stör. Stör kanske inte de gör, men en anledning är nog så god som en annan när den egna känslan är av den störda sorten.

Än är kvällen inte för långt gången för utomhusarbete. I vårt område måste vi gräva klart nu, kommunen ska snart vrida på kranarna till kommunalt vatten och avlopp. Min man gräver åt oss och som för de flesta arbetande människor med familj blir det på kvällstid. Han skyndar med tiden som finns. Håller sig inom ramarna för tider då lite väsen får ske.

Men det räcker inte.

Rasisten i huset intill kommer ut med mörkret som en arg slängkappa omkring sig. Arg arg arg. Ställer sig på vår tomt framför den lilla grävmaskinen och det är inte ett välformulerat önskemål om att min man ska sluta gräva för kvällen nu som kommer ut. Det kommer vrålande ”STÄNG AV STÄNG AV NU”! Och så kommer det

DIN JÄVLA BLATTE DIN JÄVLA BLATTE

DIN JÄVLA BLATTE DIN JÄVLA BLATTE DIN JÄVLA BLATTE

DIN JÄVLA BLATTE DIN JÄVLA BLATTE

DIN JÄVLA BLATTE

Så där kommer det ut, som en okontrollerad spya rätt i ansiktet på den jag älskar mest i hela världen. Bara genom att skriva detta känner jag hur något av vansinneskaraktär vaknar i mitt bröst. Ett vilddjur väckt av någon annans hat. Och där har vi det; hat som föder hat. Precis så är det. Jag känner det så tydligt.

Kl 21:20 hände det, jag hörde.

Kl 21:30 kommer min man in. Han är bra på att behärska sig och det blev ett ensidigt krig som han inte gick in i. Men jag…. när någon skadar de man älskar, uttrycker hat mot de man älskar… då föds mitt eget hat och det är överväldigande och härskande känslor. När man förstår potentialen av sådana känslor… en skrämmande insikt.

Visst finns det värre saker som kan skrikas ut. Det är inte ordvalen i sig, det är åsikterna bakom och det fullständigt orimliga i att en vuxen människa beter sig så mot sin granne.

Jag brukar göra mitt bästa för att tänka bortom situationen framför mina ögon, väga in människors olika situation och öden jag inte känner till. Alla har sina skäl till en dålig dag eller ett udda beteende. Men när det kommer till rasism är min förståelse och eventuella empatiförmåga slut. Där går min gräns och den är förbannat tydlig.

Jag tänker inte låta mitt hat gro, dit ska ingen få mig. Jag vill lyfta det här för att smygrasismen på den egna gatan är den värsta sorten och ska inte få slinka förbi obemärkt. Nu släpper jag det här och vänder mig bort.

Men du ska noga veta vad jag tycker och var jag står. Jag kan stoppa undan monstret som rasism väcker inom mig, men du kommer alltid se det i mina ögon. Det ser dig för vem du visade dig vara. Nu vet jag var jag har dig, och det är bättre än en falsk fasad.

Jag hör dig. Jag ser dig. Glöm aldrig det.

Annons

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply
    Ulla hake
    14 september, 2019 at 17:34

    Tråkigt bemötande Florin fick vara med om. Jag blev ledsen mer än arg, för den personen hade nog retat sig länge, av någon anledning och detta blev droppen som gjorde att allting rämnade. Det är därför vi ska lära våra barn att tala med varandra och säga vad de tycker och inte gå omkring och tiga utan våga tala om problem man upplever. Detta gäller såväl i arbetslivet som hemma med grannen. En eloge till Florin som höll sig lugn.
    Kram Ulla

    • Reply
      Johanna Ene
      15 september, 2019 at 15:54

      Jo, jag försöker verkligen alltid se det större perspektivet. Människor har sina orsaker som inte syns utåt. Men när det kommer till rasistiska skällsord slutar min förståelse faktiskt. Den gränsen går så djupt i min själ att ingenting kan rucka den. Viktigt att få ha rätt till sina känslor, försöker verkligen måna om det här hemma. Min kära man frågade rakt ut om han gjort personen i fråga någonting, fick tyvärr bara tystnad till svar.

      Jag ser till det fina i det hela; att vi har fått väldigt mycket fin respons med värme och kärlek från andra människor som bor här omkring. Dem ska vi ta vara på. 🙂

  • Reply
    bosteve@telia.com
    14 september, 2019 at 20:49

    Och ändå är det 15 september i kyrkokalendern; ”Vad du vill att människorna skall göra för dig skall du göra för dem….” Man kan bli religiös av mindre anledningar,,,,

    • Reply
      Johanna Ene
      15 september, 2019 at 15:55

      Förstår vad du menar. Men för mig har den meningen egentligen inget med religion att göra. Bara sunt förnuft och medmänsklighet. Som det borde vara. 🙂

  • Reply
    Blotta det mörka och ljuset strömmar in - Johanna Ene
    20 september, 2019 at 10:59

    […] mitt förra inlägg ”Rasisten i huset intill” blottade jag både mörka känslor hos mig själv och mörka åsikter från annat håll. I […]

  • Reply
    bjarne
    1 oktober, 2019 at 10:19

    jag är så förbannad

    • Reply
      Johanna Ene
      4 oktober, 2019 at 08:22

      Jag vet. 🙂 Men nu har jag glömt och vänt blicken mot alla BRA människor vi har runt oss. Som du!

  • Reply
    bjarne
    15 oktober, 2019 at 17:37

    tack för att ni finns!!!

    • Reply
      Johanna Ene
      18 oktober, 2019 at 09:06

      Viktigt med goda grannar! Tack detsamma! 🙂

Kommentera