Bokrecension: Paradiset ligger under mammas fötter

Jag lyssnar mest på böcker nu för tiden, då det annars inte finns så mycket utrymme för läsning med småbarn hemma. I bilen, i skogen, på vägen, när tvätten hängs och när väggar målas i färgen sand.

”Paradiset ligger under mammas fötter” av Gina Dirawi är den första boken jag hävdar att man ska lyssna på, inte läsa. Gina själv har läst in den, med alla dialekter, uttal och utrop. Hon slänger in arabiska ord jag inte förstår, men hade hon översatt dem eller förklarat skulle en stor del av bokens känsla gå förlorad. Jag hade inte förstått vilka människorna var, än mindre deras känslor.

Jag har aldrig lyssnat klart på en bok så här fort. Och nu är den slut och det är tomt och jag känner så starkt att jag måste få fortsätta följa med på de här unga kvinnornas resa i livet. De kan inte bara lämna mig nu, där!

Vi får följa två bästa vänner genom skiftet före och efter studenten. Det är naket och nära, rakt på som en käftsmäll. Precis som jag minns att det var när jag var 19. Allt bränns och känns. Skillnaden mellan mig och de här tjejerna är våra bakgrunder och jag inser att det är som att vi befinner oss i två olika bubblor, där jag aldrig fått kliva in i deras och se mig omkring. De är svenskar precis som jag, men kommer från muslimska familjer och talar arabiska.

…egentligen har vi helt olika spelregler.

Jag älskar hur Gina Dirawi förflyttar mig rakt in i deras flickrum och det jag får ta del av känns så sjukt självklart samtidigt som det är annorlunda för mig. Inte känslorna och tankarna de har, men sättet att uttrycka sig och framför allt spelreglerna. Jag får en bild i huvudet av hur vi utåt sett ska verka spela på samma plan, men egentligen har vi helt olika regler att förhålla oss till. Men det säger ju ingen.

Det här är inte bara en bok om ungdomstid och vänskapsrelationer, utan om att ifrågasätta samhället och vår samtid. Gina Dirawi har lyft in viktiga, brännande frågor på ett sätt som det slår gnistor om genom huvudkaraktärerna.

Ett pris så högt att de flesta jag känner inte kan vare sig relatera eller förstå.

Det här är också en bok om att våga ta plats som kvinna i en värld styrd av män, att ifrågasätta traditioner och våga vara sig själv till varje pris. Ett pris så högt att de flesta jag känner inte kan vare sig relatera eller förstå.

Tack Gina Dirawi för att du släpper in oss. Tack för att du öppnar mina ögon. Jag hoppas att det här är startskottet för att göra genren ungdomsböcker så bred som den borde vara.

Och till sist, låt mig få utforska världen en gång till med Mona och Mila. Det känns fattigt nu utan dem i mina öron.

Gina, min jävla husgudinna.

Lyssna här.

Annons

No Comments

    Kommentera

    %d bloggare gillar detta: