Browsing Category

Personligt

Galliano och kvinnor

Sen kväll och ett vinglas med Galliano på den ena högtalaren och kvinnliga röster ur dem båda. Den röda veckan är nära och hormonerna brinner i mig. Självklart behöver jag kvinnliga röster och texter som delar mitt vemod, min eld, min ilska, min passion och mina tårar utan någon anledning. Utan bara för njutningen i att vara kvinna med allt vad det innebär.

Rostrosa blommor. Foto Johanna Ene.

Samtidigt renoverar jag min lägenhet och målar vitt med glas i hand denna kväll som är fylld av allt annat än oskuldsfullt vitt. Ur högtalarna kommer röster från Regina Spektor, Lykke Li, Veronika Maggio, Melissa Horn, Björk, Christina Aguilera, Anna Von Hausswolff och några till. jag är en med dem alla för känslorna de förmedlar har jag känt och upplevelserna däri har hänt. Trots att allt allt allt i mitt liv just nu är mer än jag kunnat drömma om så njuter jag av att fördjupa mig i mörkret som finns i mig och tankar som jag inte delar.

Regntunga löv i motljus.  Foto Johanna Ene.

Ikväll har jag svurit, ikväll har jag gråtit, ikväll har ilska med passion pumpat genom mig. Jag älskar att vara kvinna och på en helt annan planet än männen. Starka känslor är livets krydda, om du vet hur du ska uppskatta dem.

Grådis och regnbåge.  Foto Johanna Ene.

<3

Annons

Ångesten Dagen före första dagen

Alla ”dagen före första dagen” av någonting är för mig hopplöst ångestfyllda och hemska. Dagen före första dagen på nya jobbet för drygt sex månader sedan var förfärlig, en ren kavalkad i ångest, oro och nervositet.

I måndags började jag jobba igen efter fyra veckors semester. Det var en bra dag! Hektiskt men roligt och allt gick hur fint som helst. Dagen innan däremot… jag jobbar på att lära min hjärna att sluta måla fan och hans moster på väggen varje gång en dagen före någonting. Det går trögt.

Talade med mamma i telefon. Hon påminde mig om att vi båda två är så där känslostyrda och lätt går upp i våra hjärnspöken. Det bara är så. Vi får försöka hålla varandras hattar och sitta ner i båten när det stormar. Jag älskar alla mina starka känslor, oh det gör jag! Men ibland förstör de dagar som borde varit glada.

Läser om bio-hacking och tänker att jag borde hacka min hjärna, och kanske min själ för att slippa denna ångest dagen före första dagen. Den är helt himla onödig. Jag har hackat mig själv många gånger förut inser jag, utan att känna till denna benämning för det.

Det går att förändra det mesta, när vi slutat hitta på ursäkter för att slippa.

Ett exempel för egen del:

DÅ: Blyg + scenskräck.
NU: Står på scen och föreläser.

Känslan när man plötsligt inser att man gör det där som först fick en att vilja knyta ihop sig till en boll och kräkas, och tycker om det! Wow. Den är så värd att kämpa för. För min del handlade förändringen som tog mig dit mycket om att bestämma mig för att börja säga ja till allt som kom i min väg som jag kände var utanför min bekvämlighetszon. Jag gjorde det också, undantagslöst.

Vad är din ångest-grej som du hade velat bli av med, och vad är din strategi för at lyckas? Berätta. 🙂

Annons

En presentation

Jag har svårt att rätta mig i ledet. Svårt att bejaka de tysta reglerna inom gruppen. Jag antar det är därför jag ofta känner mig ensam. Men jag står helt enkelt inte ut när ramar ska ställas upp runt mig. Därför skaver det så in i norden ibland. Därför gör jag den här sidan, för att få göra som jag vill. Sno allas spadar i sandlådan.

De sa att när du blir vuxen får du göra som du vill. Det var verkligen den största lögnen av dem alla. Det finns så många oskrivna regler att förhålla sig till att man dånar.

Johanna Ene självporträtt. Foto: Johanna Ene 2017.

Jag heter Johanna och mitt liv är just nu småbarn i litet hus, förvärvsarbetande tandsköterska, egenanställd skribent och föreläsare, hopplös drömmare, flyktförsök till loppisar eller andra kravlösa små platser där jag inte är fru eller mor, grova svordomar ur en tålamodslös kropp och kryp och skav av diverse slag.

Vi bor i ett litet hus mitt emellan Lerum och Alingsås, utanför Göteborg. Jag är skogstjejen som blev en stadstjej som blev en skogstjej. Planerar inte att bli stadstjej igen, känns som om jag och storstaden gjort slut. Vi hade djävligt kul, men nu söker jag ett annat slags äventyr.

Johanna Ene med barn. Midsommar 2019. Foto: Florin Ene.
Jag och mina barn på nu 1,5 och 4 år.

Den här bloggen och sidan kommer bli ett kreativt uttryck i text och foto.

Du kan förvänta dig natur, loppisfynd, recept för den som helst lämnar köket och gör något annat, kanske boktips om jag slutar att somna efter två sidor p g a småbarnsliv, miljö och hållbarhet på en rätt lagom nivå, inredning i någon slags boho-stil, trassliga tankar och sedan får vi se.

Jag är utbildad tandsköterska och arbetar som det. Älskar mitt yrke! Engagerar mig mycket i det men vill utveckla mig mer i min roll som fotograf och skribent. ”Man kan inte både ha kakan och äta den.” Joho. Klart som fan att man kan. Men många är de som jobbar hårt för att få en att backa och tro på det där uttrycket.

Ringblommor och whiskey. Foto Johanna Ene.
Ringblommor och whiskey.

Hoppas vi följs. Kanske finns ni bundsförvanter där ute så att jag inte alltid känner mig så ensam med mitt hjärnskav? Nu blir det whiskey och mörk choklad.

Annons