Browsing Category

Träning/Hälsa

Jag sprang fast det inte var meningen

Jag skyndade ut i mörkret efter barnens läggning. Få lite frihet utomhus, en promenad med en bok i öronen. Antingen vandrar jag genom skogen, eller på den gamla banvallen längs med sjön. Fina alternativ.

Natt, lyktstolpe.

Famlade i mörkret genom den korta terrängen mellan vårt hus och väg. Klar, kylig luft med en becksvart stjärnhimmel ovanför. Jag ville stanna och bara stirra upp på den, men plötsligt sprang jag. Jag blev förvånad själv, benen bara började springa för att de så gärna ville?

Natt, väg med lyktstolpar.

Innan jag fick barn sprang jag regelbundet. Sedan kom två graviditeter med foglossning och bäckenbottensmärta som hängt i tills jag börjat ignorera den. Testade att springa en gång innan jag blev gravid med lilla livet nr 2. Det var en dum idé som jag fick sota för i dagarna tre, kanske mer. Sedan dess har jag hållit mig till promenader, träningscykel inomhus och lite yoga.

Natt, växtlighet.
Natt, växtlighet.

Så i förrgår var det bara en promenad jag tänkte ta, men fann mig springandes. Det kändes verkligen som om det var kroppen och själen som planerat en hemllig kupp, lurat mig ut men istället för gång satte mig i språng. Haha.

Fångad av mörkret.

Ibland känns det klokt att bara lyssna på kroppen och hänga med. Så gjorde jag när vårt andra barn föddes, allt gick så mycket lättare då. Krävdes en del för att jag skulle komma till den punkten dock. Ge efter, släppa taget om kontrollen, lita på sig själv. (Den som är nyfiken kan läsa om min kick-ass förlossning här.)

Natt, växtlighet och lyktstolpe.

Jag joggade i lugnt tempo 1,4 km. Tänkte att jag springer så länge det känns bra, inte mer. Avbröt så fort det började göra lite ont, vände och promenerade hem. När jag skriver detta funderade jag över sträckan, tänkte först att det kanske var en halv kilometer. Kollade upp på Google Maps och blev riktigt förvånad över den faktiska distansen. Inte för att det är långt, men det var långt längre än jag förväntat av mig själv. Heja mig!

Natt, växter i rabatt.

När jag kom hem såg jag upp mot stjärnhimlen och var fortfarande förvånad, men så himla nöjd. Nu sitter jag här med världens träningsvärk i ljumskarna, vet inte riktigt om det är ok värk eller inte men oavsett så är jag här nu med en känsla av tillfredsställelse jag inte känt på länge!

Go with the flow, jag förstår lite mer av vad det kan vara att lyssna inåt och släppa kontrollen.

Natt, dekoration utomhus i kruka.

Oförberedd löparutrustning: Vardagliga promenadskor (föredrar riktiga springskor för kroppens skull), tunna kalla haremsbyxor, fulsköna tröjor, ulltröja, fin favorithalsduk och fodrad bomullsjacka.

I hörlurarna under löpturen: Klubben av Matilda Gustavsson

Annons