En presentation

Jag har svårt att rätta mig i ledet. Svårt att bejaka de tysta reglerna inom gruppen. Jag antar det är därför jag ofta känner mig ensam. Men jag står helt enkelt inte ut när ramar ska ställas upp runt mig. Därför skaver det så in i norden ibland. Därför gör jag den här sidan, för att få göra som jag vill. Sno allas spadar i sandlådan.

De sa att när du blir vuxen får du göra som du vill. Det var verkligen den största lögnen av dem alla. Det finns så många oskrivna regler att förhålla sig till att man dånar.

Johanna Ene självporträtt. Foto: Johanna Ene 2017.

Jag heter Johanna och mitt liv är just nu småbarn i litet hus, förvärvsarbetande tandsköterska, egenanställd skribent och föreläsare, hopplös drömmare, flyktförsök till loppisar eller andra kravlösa små platser där jag inte är fru eller mor, grova svordomar ur en tålamodslös kropp och kryp och skav av diverse slag.

Vi bor i ett litet hus mitt emellan Lerum och Alingsås, utanför Göteborg. Jag är skogstjejen som blev en stadstjej som blev en skogstjej. Planerar inte att bli stadstjej igen, känns som om jag och storstaden gjort slut. Vi hade djävligt kul, men nu söker jag ett annat slags äventyr.

Johanna Ene med barn. Midsommar 2019. Foto: Florin Ene.
Jag och mina barn på nu 1,5 och 4 år.

Den här bloggen och sidan kommer bli ett kreativt uttryck i text och foto.

Du kan förvänta dig natur, loppisfynd, recept för den som helst lämnar köket och gör något annat, kanske boktips om jag slutar att somna efter två sidor p g a småbarnsliv, miljö och hållbarhet på en rätt lagom nivå, inredning i någon slags boho-stil, trassliga tankar och sedan får vi se.

Jag är utbildad tandsköterska och arbetar som det. Älskar mitt yrke! Engagerar mig mycket i det men vill utveckla mig mer i min roll som fotograf och skribent. ”Man kan inte både ha kakan och äta den.” Joho. Klart som fan att man kan. Men många är de som jobbar hårt för att få en att backa och tro på det där uttrycket.

Ringblommor och whiskey. Foto Johanna Ene.
Ringblommor och whiskey.

Hoppas vi följs. Kanske finns ni bundsförvanter där ute så att jag inte alltid känner mig så ensam med mitt hjärnskav? Nu blir det whiskey och mörk choklad.

Annons

Hej världen!

Foto Johanna Ene 2019.

Jag är här nu! Med en påminnelse i handen om att vägarna är snåriga men oändliga.

Jag byggde en stig av stenplattor genom det gula blomsterhavet i trädgården. Jag sökte efter passande stenar och släpade dem med ynklig muskelkraft till rätt plats. De skar in i mina händer. Jag grävde spår och la dem på plats. På bara knän fyllde jag mellanrummen med sand. Sedan stampade jag dem på plats och skrek:

”LIGG HÄR! För jag ska ha snabbaste vägen till mina odlingar, och omvägar är ingenting för mig!”

De ligger kvar och jag kan sarga mina händer på att lägga ut tusen stigar till för att ta mig dit jag vill.

Annons